DELA

Skärgårdstrafiken måste bli billigare

På landbacken blir kollektivtrafiken allt mer knuten till landskapets budget. Men på sjön vill landskapsregeringen bli av med den.
Om man på allvar tror att privata sköter allt bättre, varför då ta över busstrafiken?
Kollektivtrafik och ont om människor i kombination med gott om bilar går inte så bra ihop.
Bussbolagen på Åland går knappt att känna igen längre och den trafik som bedrivs typ skolbuss och arbetarbuss är ordentligt subventionerad. Ett måste för att ha trafiken kvar, sägs det. De privata aktörerna lyckas inte få ekonomi i trafiken.
Och när landskapet drar in på subventionerna för att det är dåliga tider så drar bussbolagen in på turerna. Som om man inte fick köra andra turer än de landskapet betalar för.
Det är som det är. Men att mot den bakgrunden år efter år komma med förslag om att privatisera mera av skärgårdstrafiken för att spara känns aningen ologiskt..

Ingen kan förneka att skärgårdstrafiken kostar. Någon har någon gång gått med på alltför generösa avtal för folk ombord (ett påstående som sjöfacken alltid protesterar mot). Så lösningen är att ge över trafiken till någon som är sin egen arbetsgivare och inte behöver följa avtalen.
Någon kanske skulle formulera det som att det privata skall konkurrera ut det offentliga genom att dumpa avtalen. Men avtalen behöver med stor sannolikhet dumpas. Om privatisering är enda vägen så är facken inte helt oskyldiga själva till utvecklingen. Förmånerna för dem som arbetar ombord är goda, ibland litet för goda för omgivningen.

Nu diskuterar man kockarna ombord på de tre färjorna i ”långfart”; Alfågeln, Gudingen och Skiftet på norra respektive södra linjen. Tre kockar per fartyg arbetar 12,5 timmar per dag i skift för att hålla fem personer med mat under de 18–20 timmar per dygn som färjorna är i trafik.
På 12,5 timmar hinner man fixa två varma mål utöver morgonmål och eftermiddagskaffe. Kvällsmålet får besättningen antagligen plocka fram själv, men det handlar ju om vuxna människor.
Hur mycket får en portion mat i skolan kosta? Hur många portioner får man för tre kocklöner? Lägg till det kostnaden för själva maten.
Klart det sticker i ögonen.

Nu kommer förslaget att ett och samma bolag skall ta hand om cafeteria, städning och maten till besättningen. Hittills har man alltså haft dels mat i cafeterian, dels en kock för besättningen. Och tyckt att det inte riktigt fungerade?
Man får förmoda att någon har frågat kockarna om de är intresserade av hela paketet. Och de har sagt nej, för det betyder mera jobb?
I vilket fall som helst verkar det vettigt att samordna. Man får ner kostnaden för besättningen samtidigt som den som sköter cafeterian får bättre lönsamhet.
Alternativet är att någon levererar mat i backar, färdig att värma. Inte det optimala sett ur gourmetvinkeln, men så får många andra också klara sig.

Det är inte bara kockarna som diskuteras. Trafikminister Veronica Thörnroos (C) vill privatisera Simskälafärjan och Doppingen mellan Åva och Jurmo.
Trafik har privatiserats förr och det har gjorts på olika sätt. Landskapet kan chartra ut sina egna färjor till någon som mot betalning sköter trafiken. Eller landskapet kan betala någon för att sköta trafiken med eget tonnage.
I det första fallet gäller det att inte få tillbaka ett skrotfärdigt fartyg. I det andra gäller det att hitta användning för det egna tonnaget – samtidigt som det kan vara svårt att på den privata sidan hitta så många redare med lämpligt tonnage att det blir vettig konkurrens.
Slutsats?
Få ner kostnaderna och fortsätt med trafiken i landskapets regi.
Hur det skall gå till är upp till parterna att komma överens om. Kanske var det ett litet hot trafikministern kom med när hon nämnde att man numera kan säga upp anställda som en privatföretagare inte vill ta över vid en privatisering.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax