DELA
© Nya Åland

Skandalen växer – kan vi lita på biltillverkarna?

Kan vi över huvud taget lita på den information vi fick när vi köpte våra bilar? Nu växer härvan som startade med Volkswagens utsläppsfusk.
Det var en riktig bomb i bilvärlden, när nyheten slog ned och berättade att Volkswagen medvetet fuskat med koldioxidutsläppen från sina bilar både i USA och Europa. Genom mjukvaran kände bilarna av om den testkördes eller kördes ”vanligt”. Om det förra gällde, reducerades utsläppen så att bilarna kunde klara sig undan hårdare utsläppskrav.

Nyheten skakade som sagt bilvärlden. Fina, stabila VW hotades till och med av konkurs om de amerikanska myndigheterna slog ned på dem lika hårt som de gjort mot andra tidigare. Och faller VW är det ett hot mot hela den tyska industrin. Volkswagen-chefen Martin Winterkorn fick lämna bolaget med svansen mellan benen allt medan nya avslöjanden fortsatte att genera biljätten.

Hela affären ledde till att VW tvingades återkalla enorma mängder bilar, 8,5 miljoner bara i Europa.

Och runt om i världen kör alltså VW-ägare runt med bilar som drar mer soppa än innehållsförteckningen visade när de stod med lycka i blick och valde ut sin nya bil i bilhallen.

Nu växer skandalen. I går avslöjade brittiska The Guardian att ytterligare ett 40-tal modeller från 23 tillverkare misstänks fuska och nu ska testas av Tysklands trafikmyndighet, Kraftfahrt-Bundesamt. Bland modeller finns flera storsäljare som Volvo V60, BMW:s 3- och 5-serie, Audi A6 och A3, Ford C-Max och Toyota Auris. Dessutom en lång rad av VW:s modeller som ännu inte dragits in i skandalen.

Om flera av dessa också bevisas fuska med utsläppen kommer bilvärlden aldrig mer bli sig lik.

Under hoten om kraftigt skärpta regler kring utsläpp av CO2 har bilbranschen själva lyckats framställa betydligt snålare motorer de senaste 10 åren, motorer som släppt ut väldigt mycket mindre växthusgaser.

Trodde vi.

Risken finns att allt bara var fusk. Fusk framkallat genom duktiga programmerare och giriga biltillverkare.

På kundernas och miljöns bekostnad.

Det ska också sägas att ländernas regelverk, både inom EU och i USA, är en del i skandalen. Den körcykel som används i Europa för att fastställa förbrukning i bilar lämnar väldigt mycket att önska. Bilarna körs i laboratorium enligt ett specifikt mönster som ska efterlikna en verklig förare, men gör det väldigt, väldigt sällan. När fristående organisationer och biltidningar själva jämfört verkliga resultat med lab-resultatet har skillnaderna många gånger var enorma.

Men biltillverkarna har tillåtits att fortsätta med de missvisande testen. På det ska alltså läggas fuskandet.

Om fler åker dit med skägget i brevlådan i de nya tyska testerna måste kraven på tillverka att skärpas, och skärpas rejält och snabbt. Dessutom måste de nya mätmetoder som EU och FN arbetat fram, och ska börja gälla nästa år, vara så säkra att vi faktiskt kan lita på att en bil som sägs släppa ut en viss mängd koldioxid, nox eller vad det nu vara månde, inte släpper ut det dubbla.

Det finns förstås också vinnare i den här härvan. Dels de som klarar de nya testerna och faktiskt jobbat fram snålare motorer. Men än mer de tillverkare som ligger långt fram när det gäller att ta fram modeller med alternativa drivmedel – elbilar, hybrider, laddhybrider, vätgasbilar, gasbilar. Ironisk nog är det ofta samma tillverkare som nu granskas i bilhistoriens värsta skandal.