DELA
© Nya Åland

Skämt eller allvar – problemet är verkligt

Rasism eller rå humor? Facebook-gruppen Nya Nazi-Åland uppges vara ett skämt, men tonen i texterna på den nu nerlagda sidan är långt ifrån roliga.
”Vi måste förena oss och försvara Ålands gränser.”
Så skriver den unga man som lagt upp och nu dragit tillbaka en öppen grupp på det sociala forumet Facebook, under namnet Nya Nazi-Åland.
Det som Åland behöver försvaras emot är det sedvanliga i sammanhanget – invandrare och flyktingar som ”förorenar” samhället.

Man kan reagera på två sätt. Dels med avsky över att något så unket och nattståndet som nazismen fortfarande har kvar sin lockelse för unga män med aggressioner. Dels med viss munterhet över att dessa potentiella brunskjortor skriver så illa, stavar så dåligt och dessutom varit enfaldiga nog att avslöja sig med både namn och bild på nätet.
Det var fult, elakt, historielöst och kränkande att gå ut med och gå med i en grupp som kräver trohet mot ”Adolf Hitler, odödlig ledare för vår ras”. Det var också rent ofantligt korkat.
Inte bara exponerar killarna åsikter som för de allra flesta är hårresande hemska, de inbjuder dessutom skola, föräldrar, polis och andra myndigheter att ta itu med Nya Nazi-Åland, och gör uppgiften väldigt enkel för dem.

Så. Var Facebook-sidan bara ett missriktat skämt eller fanns det allvar bakom? Har vi en nazistisk organisation i vardande på Åland, eller ska man avskriva det hela som en misslyckad avläggare av en genre äckelhumor som går ut på att göra det fulaste och mest motbjudande man kan och sedan kalla det ett skämt?
Jag vet inte. Eftersom personerna är kända får man anta att skola och föräldrar reder upp saken med killarna.
Det vi däremot måste inse på Åland är att problemen med rasism, främlingsfientlighet och förakt finns lika starka här som på annat håll, och att problemen växer i takt med att Åland blir än mer mångkulturellt och multietniskt. Det är det pris man betalar för ett öppet samhälle.

Den enda boten är att rakt och öppet gå på problemet. Alla, alla med något slag av ansvarsposition på Åland måste tydligt ta avstånd från en människosyn som beskriver vissa grupper av människor som orena, kriminella, sjuka och en belastning för samhället.
Samtidigt måste diskussionen leva om de problem och de möjligheter som ett inflyttningssamhälle ger. Självklart är det inte okomplicerat, självklart kan både ungdomar och vuxna känna sig hotade av förändring, självklart frodas fördomar där kunskap saknas.
Självklart är det lätt att vara kategorisk om man aldrig blir ifrågasatt.

Låt det också stå klart att det inte är internet som är problemet. Nätet och dess möjligheter speglar verkligheten, inte vice versa.
Detta handlar inte om bristande kontroll av ungdomars datoranvändning, utan om värderingar, samhällssyn, människosyn och kunskaper. Vanligt gammaldags folkvett, pubertal sensationslystnad och ett vuxenansvar som inte nått ända fram.

Slutligen
: Dessa ungdomar har naturligtvis sin åsiktsfrihet, som alla andra. Man kan inte förbjuda någon att vara rasist. Däremot finns det gränser för hur man får uttrycka sådana åsikter.
”Vi ska nog fixa det hör problemet. Inte i morgon eller dagen efter det…”
Är det meningen att människor som flyttat till Åland ska vara rädda för det? Vilka i så fall?
När den frågan ställs har det redan gått för långt.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax