DELA
© Nya Åland

Skall tobak förbjudas eller tillåtas?

Nu är det förbud mot tobaksrökning på alla serveringar i landskapet. De flesta tycker förbudet är helt ok. Nästa steg är att lagstiftaren knackar på hemma hos oss. Är det lika välkommet?
Varken den nya åländska tobakslagen eller den rikslag som kommer inom kort lägger sig i hur man gör hemma. Där är det tillåtet att utsätta folk för passiv rökning hur mycket man vill. Tanken är väl att de som inte gillar röken går ut.
Men nu har diskussion om balkongrökning startat i riket. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral har enligt rikspressen sagt att det kan bli möjligt för husbolagen att förbjuda rökning på balkongerna. Det handlar visserligen om extrema fall och det förutsätter att en hälsovårdsinspektör har varit på plats och uttalat sig. Men omöjligt är det inte.
Varför skulle inte samma diskussion komma till Åland. Så vad tycker vän av ordning?

För det första, varför röker folk på balkongen?
Det gör man uppenbarligen för att inte sprida röken inne i bostaden, antingen av hänsyn till andra boende eller för att man inte gillar lukten. Om det sker av hänsyn till resten av familjen så borde det ses som en positiv sak. Rök som blandas ut med massor av lagom ren stadsluft på balkongen kan rimligen inte åstadkomma fysiska men.
För det andra, var skall man röka om man inte får vara på balkongen? Och av olika orsaker inte vill röka inne i bostaden.
Man kan sätta sig på en bänk i en park. Man kan röka i bilen, eller på gatan medan man promenerar till jobbet. Men de lösningarna fungerar inte om man samtidigt vill sitta hemma framför tvn och titta på en film eller umgås med sina vänner.
Och för det tredje, vad gör man om man bor i egnahems- eller radhus och inte har någon balkong, men nog en liten terrass eller gräsmatta.
Små radhustäppor ger alla möjligheter för ett rökande sällskap att sprida röken också till grannen. Kan lagstiftaren komma in där och sätta stopp? Var går gränsen för vad grannar skall tåla? Av rök, alternativt av klagomål över rök.

Lagstiftaren har inte gjort det lätt för rökarna. Orsaken är enkel nog, tobaksrök är ett ämne som medför risk för cancer. Och man vet inte riktigt var gränsen går.
Men de allra flesta som klagar över rök gör det inte för att det är farligt för hälsan, röken är sällan det om den blandas ut med några kubikmeter luft. Utan de som klagar tycker det luktar illa. Det är nog så legitimt. Men det räcker alltså inte för att slippa bli utsatt för lukten lika litet som man kan kräva att grillarna i kvarteret förbjuds för att de sprider os eller något liknande.
Så vad gör vi?
Slutar röka, kanske. Det skulle vara den enklaste lösningen för alla. Men världen ser inte så ut. Inte slutar folk heller att äta chips eller dricka läsk trots att de vet att det inte är bra för kroppen. Folk fungerar inte rationellt.

Det man däremot kan göra – utan att det kostar någonting – är tala med grannarna. Stör det, hur mycket stör det? Kan man diskutera tider när det passar bättre än annars? Lukten av en cigarrett försvinner ju rätt fort efter att den fimpats, så grannens balkongluft är inte förstörd för resten av dagen.
Kanske det rentav visar sig att lukten är mindre besvärande bara för att man tar upp diskussionen.
Men i förlängningen kan samhället svårligen fortsätta ta in stora summor i tobaksaccis samtidigt som man bidrar till att rökarna betraktas som ett slags parior. Med den utveckling vi har nu börjar det bli dags att diskutera totalförbud mot tobak.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax