DELA
© Nya Åland

Skall partierna vara vägvisare eller lobbyister?

Vad är uppgiften för ett politiskt parti? Skall det visa på möjligheter och hur man når målet eller skall det vara ett ombud för väljarna?
Svenska folkpartiet har gått ut med en annons, där man uppmanar folk att komma in med sina synpunkter på partiets framtid, men framförallt tala om vilka frågor man anser att partiet skall arbeta med, hur det skall profilera sig och hur kandidatutbudet skall se ut.
Avsikten är att fånga väljarnas intresse och om möjligt vinna tillbaka det andra riksdagsmandatet i Helsingfors.
Greppet har väckt uppmärksamhet, vilket bör ha varit avsikten. Från partiets sida säger man att det handlar om att visa en öppen attityd. Gensvaret vet man inget om ännu.

På rikssidan var det val i våras, så partierna har gott om tid att lägga upp nya strategier. Här är det drygt två månader till lagtings- och kommunalvalet. Kunde man tänka sig samma här, att ett eller flera av partierna går ut och frågar folk vilka frågor de vill att politikerna skall arbeta med. Och så skriver de sitt valprogram utgående från det?
Delvis är det så redan, kan man förmoda. Här är avstånden så små så alla som vill kan få sin röst hörd. Alla som är ens det minsta intresserade av samhällsfrågor kan föra fram sina synpunkter till någon som har möjlighet att påverka.
Det är bra, det är så det skall vara. Att valdeltagandet trots det inte är högre än 66-67 procent i lagtingsvalet är mindre bra.

Men hur långt kan ett parti, eller en politiker, lyssna på väljarna?
Tänk er att en politiker kallar till möte med allmänheten och där listar folks önskemål. Så sätter han igång och jobbar för att förverkliga önskemålen.
Är det då en politiker vi har att göra med eller en lobbyist? Det senare ligger väldigt nära till hands. Lobbyisterna har i uppdrag från olika kretsar att förmå politikerna att fatta beslut som passar uppdragsgivarna.
En politiker, ett parti, har en ideologi. I de flesta fall. Man har vissa idéer om hur man vill att samhället skall fungera och går ut med det. De som tycker lika röstar på det partiet. Visst lyssnar man på väljarna, men linjen är lagd.

Så vad är det folk vill ha, politiker eller lobbyister?
Vill man att samhället styrs av personer som har en klar uppfattning om i vilket riktning utvecklingen skall gå? Eller tycker man det är bra om besluten tas som det faller sig enklast för stunden?
Den respons svenska folkpartiet får kan bli nog så intressant. Det sannolika är att väljarna, de som har röstat på sfp, vill ha ett parti som håller fast vid vissa värden. Som inte säljer sig för att få fler röster. Ett uttalande från partiledningen efter valet senast om att man nästa gång skall ha bättre kandidater har väckt ont blod.
Det kunde vara intressant för våra partier på Åland att följa upp hur det låter i sfp-kretsen. Vill folk ha ett parti som friar till publiken, som rättar sig efter nya trender. Eller vill man ha stabilitet?
Med det inte sagt att de åländska partierna och deras väljare rakt av kan jämföras med sfp och dess väljare. Men som experiment är det intressant och något bör det kunna säga om folks inställning till politik och politiker rent allmänt.
Och någonstans hyser man förhoppningen att det inte skall bli lobbyisterna och trendnissarna som drar det längsta strået.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax