Sjöstödet fem före klart att permanentas
95 miljoner euro i stöd till sjöfarten per år, är det mycket, litet eller lagom? Är det summan som är det intressanta eller stödet som sådant?
Passagerarrederierna blev för några år sedan delaktiga av det stöd, som staten sedan tidigare betalar till lastfartygen för att få ner bemanningskostnaderna. Stödet betalades av någon anledning inte fullt ut, men sedan april i år görs ingen skillnad. Vi har alltså ett nettolönesystem ombord, vilket betyder att rederierna betalar ut sjömännens nettolön och inget mer. Ingen skatt som innehålls, inga pensions- eller arbetslöshetspremier.
Än så länge är systemet för passagerarfartygen tidsbestämt. Det är i kraft till och med 2009. Men nu finns ett förslag om att permanenta systemet.
En arbetsgrupp med företrädare för olika ministerier och Sjöfartsverket föreslår att stödet blir permanent. Kommunikationsministeriet har redan länge talat för ökat stöd till sjöfarten. Finansministeriet har sagt nej. Det är finansministeriets uppgift att hålla igen med skattepengarna, så inställningen hos ministerierna har varit rätt väntad. Men nu är finansministeriet med på noterna, åtminstone den företrädare som har suttit med i arbetsgruppen och tagit fram lagförslaget.
I informationen från kommunikationsministeriet påpekas särskilt att finansministeriets representant stöder förslaget! Det betyder att förslaget med stor sannolikhet kommer att omfattas av regeringen och i så fall också av riksdagen. Behandlingen blir i höst, i anslutningen till att budgeten godkänns.
Några stora ändringar vad gäller stödsumman innebär förslaget inte. Den stora vinsten just nu är att man slipper lägga ner en massa energi på att argumentera för en förlängning när den nuvarande stödperioden löper ut. Istället kan rederierna ägna all kraft åt att tala för tonnageskatten, som behöver göras om.
Så småningom blir det väl någonting där också, men de finländska myndigheterna är inte kända för att rusa iväg.
Man kan förstå deras tvekan. Även om EU tillåter stöd av visst slag och till vissa nivåer, även om alla anser att den finländska sjöfarten inte skall ha sämre förutsättningar än andra att konkurrera, så är stödet av en art som inte passar ihop med det system som är rådande i samhället.
Vi som arbetar betalar skatt till kommunen och staten. Vi betalar också en pensionspremie på 4,6 procent och en liten arbetslöshetspremie på 0,25 procent. Med en lön på 2.500 – 3.000 euro per månad så kommer man lätt upp i 10.000 euro per år i skatter och premier. De skatterna och premierna får staten inte av dem som jobbar ombord. Arbetsgivaren får behålla pengarna och de i samhället som betalar skatt får stå för också de ombordanställdas skola, omsorg, sjukvård, pensioner med mera.
Är det underligt om myndigheterna tvekar?
Inte för att det handlar om obegripligt mycket pengar, summan har vi helt klart råd med, utan för att det ger rum för missunnsamhet, avundsjuka och missförstånd. ”Varför skall vi när inte dom” är alltför lätt att ta till i populistiskt syfte. Och risken är stor att udden riktas mot de ombordanställda, som inte gör rätt för sig. Men så är det inte. De ombordanställda får precis lika mycket eller litet som förut. Skillnaden är att den del av deras lön som tidigare gick till staten nu går till arbetsgivaren.
En annan och bra sak med det lagförslag som nu är på kommande är att stödet utsträcks också till Fjärdvägen, som ju går i inrikestrafik mellan Långnäs och Nådendal. Från åländsk sida har man länge talat för detta, eftersom Fjärdvägen konkurrerar med fartygen i utrikestrafik och med fulla stöd från staten. Att Fjärdvägen har klarat sig alla dessa år i den konkurrensen visar möjligen att det går att överleva om man vill. Eller så är det vi konsumenter som har fått betala i form av höga priser. Antagligen litet av bägge.
I vilket fall som helst är det rättvist att fartyg som Fjärdvägen kan få stöd på samma sätt som konkurrerande fartyg.
