Sjöfarten grunden till välstånd, men var finns framtiden?
Den årliga genomgången av skattetoppen visar på ett mönster som är välkänt sedan många år. Det är ungefär samma namn som byter plats med varann i ordningen, och samma släkter inom vilka välståndet reproduceras genom arv och miljö.
Arv i detta fall inte av genetiska fördelar utan ekonomiska sådana.
Vi ser också att de könsmönster som vi gärna vill tro är på väg att brytas, knappt ens påverkats av de senaste decenniernas jämställdhetsarbete. Det är fortfarande männen som tjänar de stora pengarna, som har de stora förmögenheterna och kontrollerar de stora företagen. Kvinnorna på topplistorna är ofta (inte alltid) där i egenskap av systrar, mödrar och äkta makar til framgångsrika män.
Globalt sett är det mönstret förstås ännu tydligare. Män i världen äger över 90 % av tillgångarna, kvinnorna, också de mycket rika, delar på smulorna, och att ägar- och inkomstförhållandena i den mest jämställda delen av världen inte ser annorlunda ut borgar inte för en snabb förändring det heller.
Eller så är det så att det är i de nya och snabbt växande ekonomierna som förändringen så småningom kommer, där de nya förmögenheterna skapas.
Ser man på listan i Nya Åland på de 15 högsta inkomsterna i den yngre åldersklassen på Åland, de under 35, så är det bekanta namn också där, med rötter i gamla (sjöfarts)pengar. Det är Eriksson och det är Lundqvist.
Inget ont i det, förstås, men att ordningen står så fast visar på att den ekonomiska mobiliteten på Åland kanske inte är så stor ändå, om samma familjer och släkter fortsätter att dominera vårt näringsliv i årtionde efter årtionde.
Ser man livet från den ljusa sidan får man ju än en gång konstatera att oerhört mycket välstånd, aktivt eller passivt, finns samlat på Åland. Mycket mer än i orter av motsvarande storlek som inte haft samma lyckosamma utveckling som Åland. Vill man spekulera kring det måste man förstås ställa sig frågan vad som är hönan och vad som är ägget? Är ålänningarna rika på grund av Åland (läget, förutsättningarna) eller är Åland rikt på grund av ålänningarna (driftiga, företagsamma, tursamma)?
Kanske kan formulera det så här: Åland har, tack vare sitt läge mellan Sverige och Finland, kunnat ta de del av en unik ekonomisk utveckling i Norden under 1900-talet. Medan välfärdsstaterna byggdes upp och välståndet demokratiserades lyckades några åländska entreprenörer med rötter i den äldre sjöfartstraditionen satsa på och bygga upp precis rätt sak. Nästan allt annat som vuxit fram på Åland har hakat på det tåget.
Vi har alltså denna urgamla tradition av sjöfart, sprungen ur vårt tvingande geografiska läge, att tacka för att så många är så rika, och att vi har ett sådant välstånd av fördela. Frågan är, när kommer det något nytt? När används de pengarna som, närapå bokstavligen, samlats på hög på Åland, till att skapa framtidens välstånd.
Där har det nämligen stagnerat lite på sistone. Det är länge sedan det åländska näringslivet visade ens hälften av den riskvilja och kreativitet som drev till exempel en Gunnar Eklund att starta rederi på slutet av 1950-talet.
