DELA
Foto: Lauri Santamala

Självständighet eller diplomati?

Ska Åland utropa självständighet? Ska vi bojkotta självständighetsbalen? Låta bli att betala skatt till staten?

Hur ska vi få regeringen i Helsingfors att inse vår betydelse?
Besvikelsen över den uteblivna höjningen av klumpsumman och attacken mot den åländska självkänslan ger fantasin vingar. Mer eller mindre seriösa förslag finns över vad man kan göra för att få Helsingfors att känna hur det svider när man inte värderat Åland så högt som vi vill bli värderade.

Att bojkotta självständighetsbalen är inget alternativ för de åländska politikerna och frågan är hur mycket det skulle märkas. Det finns plats för andra att bli bjudna då. Knappast lär ålänningarnas platser gapa tomma på dansgolvet.

Ska vi låta bli att betala skatt till staten som Ålands framtids ordförande Axel Jonsson föreslår i en insändare? Om alla Ålands invånare skulle göra det skulle det ge effekt, utan tvekan. Men vågar alla? Vem och vilka ska vara de första? Och vilken effekt skulle det få? Troligen skulle de negativa efterverkningarna överskugga den goda intentionen.

Är klumpsummesveket startskottet för att Åland ska bli självständigt? Det som tidigare var en skrattretande tanke för alla utom Ålands framtid börjar bli något som flera partier kan köpa under täckmanteln ”utökat självstyre med egen beskattning.” Världen är upp och ner när till och med veteranpolitikern Barbro Sundback från det annars så Helsingforsvänliga partiet Socialdemokraterna ryter till och citerar Järnladyn Margaret Thatcher i en insändare den 23 augusti: ”I want my money back” om pengarna som vi ålänningar skickar till Helsingfors och nu inte får tillbaka.

Med ett befolkningsunderlag på 29 000 personer är det tveksamt om Åland kan vaska fram de som kan styra ett självständigt land. Se på lagtinget. Skulle vi anförtro landets försvar, hela ekonomi och all beskattning till dessa 30? Det är svårt att värva kandidater med juridisk kunskap till lagtingsvalen och med självständighet blir den kunskapen ännu viktigare. I sånt fall behöver vi öppna gränserna på vid gavel och locka in den kunskap och erfarenhet som behövs för att bygga upp en självständig nation. Den offentliga sektorn skulle svälla så arbetsplatser skulle finnas. Men skulle vi ha råd? Ja, enligt en undersökning som Åsub gjort 2009.

Vi är en liten spelare i hela landet Finland. Vi utgör 0,52 procent av befolkningen. Det är inte vi som sitter med trumf på hand. Det tråkiga svaret på vad Åland kan göra är att satsa mer på diplomati och att utnyttja statsminister Juha Sipiläs förhoppningsvis dåliga samvete i frågan.

Även om vi vill utropa självständighet är det ingenting som görs i en handvändning. Självstyrelsen är under revidering, lagstiftningen ska alltså skrivas om och här finns möjligheter att tänja på gränserna och utöka våra befogenheter om vi spelar våra kort rätt. Med list och diplomati.

Det vi kan hoppas på är att det dåliga samvetet från ministrarna Sipilä och Berner avspeglas på självstyrelserevisionen. Och vi kan också hoppas att regeringen Sipilä talar ihop sig innan man ger fler löften till Åland.

När två enskilda ministrar, speciellt när en är statsministern, uttalar en möjlighet till mer pengar för Åland är det inte konstigt att vi tar det som ett löfte om mer pengar.