DELA
© Nya Åland

Självklart att partierna styr kandidatnominering

Vem ska nominera kandidater i val om inte partierna, i det politiska system vi har? Och varför skulle något parti stödja en kandidat man inte vill ha vald?
I tisdagens tidningen Åland argumenterar chefredaktör Niklas Lampi för att folket ska få avgöra om tidigare kanslichefen Elisabeth Nauclér duger till riksdagsman. Han låter förstå att det är intern partitaktik, prestige och gamla konflikter som hindrar Nauclér från att ställa upp, och att det rentav är något otillbörligt i det att partierna och inte folket stoppar henne.
Det är ett märkligt resonemang av en så pass politiskt insatt människa som Lampi. Det är väl självklart att det är partierna som nominerar de kandidater som anses bäst representera partiet, utgående från kompetens, lämplighet och helt enkelt vem man vill se på posten.
Om en folkrörelse utan partibok vill ställa upp Nauclér finns det mekanismer också för det.

Det som nu har hänt är att Obunden samling, utan att ens ha fått ett ja från den tilltänkta kandidaten, fört fram Elisabeth Nauclérs namn. Hon har sagt att hon ska överväga saken, men att hon prioriterar andra saker högre.
Det var också Obunden samling som tog initiativet till en borgerlig allians i riksdagsvalet, men man har trots det inte hittills lyckats föra fram ett namn ur de egna leden.

Och så har Frisinnad samverkan och Åländsk center låtit förstå att det vore svårt för dem att ställa upp på samma lista som Elisabeth Nauclér. Det betyder enligt Niklas Lampi att partierna nu blivit varma förespråkare av ”toppstyrning från de åländska partiernas sida”.
Det vore väl ändå helt absurt om dessa båda partier efter att ha ägnat en hel mandatperiod åt att bli av med Nauclér som kanslichef plötsligt skulle vända på klacken och tycka att hon skulle bli en utmärkt representant för Åland i Helsingfors? Dessutom har Nauclér sagt att hon är beredd att processa med landskapet både om sin uppsägning och om tillsättandet av den nya förvaltningschefstjänsten.
Teoretiskt kunde vi alltså stå inför en situation där riksdagsmannen driver talan mot landskapet för att regeringen sagt upp henne, samtidigt som delar av samma regering fört fram henne till riksdagen.
Då har vi inte ens nämnt den avgrund av misstroende som finns mellan partierna i den sittande landskapsregeringen och Elisabeth Nauclér.

Låt mig vara tydlig. Alla dessa turer har inget med Elisabeth Nauclérs eventuella lämplighet för uppdraget att göra, det kan man säkert diskutera. Det är bara det att hon helt och hållet saknar förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb som den förenande länken mellan Åland och Helsingfors i det rådande läget.
Det vet naturligtvis Obunden samling mycket väl. Deras utspel är ett led i det lokalpolitiska gnabbet om vem som gjort rätt och fel och vem som är mest vidsynt och storsint. Obunden samling hoppades kunna plocka lite poäng på sympatierna för Nauclér, väl medvetna om att centern och de frisinnade aldrig skulle godkänna henne.

Dessutom börjar den borgerliga alliansen se allt mer svajig ut. Inte får man fram kandidater, inte kan man enas om just någonting, och tydligen har man inte ens något att alliera sig emot, då det tycks allt mer osäkert om socialdemokraterna alls tänker ge sig in i valstriden på allvar.
Varför då ha en allians över huvud taget, i stället för att varje parti ställer upp en egen lista?

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax