Sista spiken i kistan för enkommun-modellen
Enkommunsmodellen är en allt för riskabel väg att gå om landskapsregeringen vill ha en ny kommunstruktur under den här mandatperioden.
Carolina Sandells färska rapport om vad en ny kommunstruktur innebär ur ett juridiskt perspektiv ger landskapsregeringen råg i ryggen. Den visar att de åländska politikerna har ett ganska stort handlingsutrymme att förändra den nuvarande kommunstrukturen om bara den politiska viljan finns.
Utredningen ger flera klara svar på frågor som ställts i den politiska debatten och sätter också in frågan i ett bredare sammanhang då den sammanfattar hur kommunreformerna i både riket och Danmark genomförts.
Den enda stora frågan som rapporten inte ger ett tydligt svar på är om enkommunsmodellen är juridiskt möjlig.
Enkommunsmodellen är inte rätt väg att gå av tre skäl.
1. Det finns inte tillräckligt med stöd för modellen i regeringsblocket. För att det ska vara lönt att satsa på modellen borde enigheten om att det är det bästa alternativet vara betydligt bredare.
Lantrådspartiet Liberalerna är splittrade, framför allt mellan staden och skärgården, även om partiet står starkt bakom planen om en ny kommunstruktur. Socialdemokraterna är mest övertygade om enkommunsmodellen, men inte ens de är eniga. Inom moderaterna finns flera Mariehamnsprofiler som förespråkar alternativet med en kommun.
I Jomala, som blivit ett mycket starkt moderat fäste, är man däremot inte alls lika övertygade om att en kommun är den rätta i nuläget. Hela den moderata partitoppen, partiledaren Annette Holmberg-Jansson, social- och hälsovårdsminister Wille Valve och infrastrukturminister Mika Nordberg är Jomalabor.
2. Även om hela landskapsregeringen skulle ställa sig bakom enkommunsmodellen är det ett för riskfyllt alternativ. I utredningen kommer Sandell fram till att det i dagsläget är oklart om enkommunförslaget skulle vara förenligt med Finlands grundlag. Om det överhuvudtaget är möjligt för Åland att ha en kommun är klarnar först om landskapet väljer att gå vidare med den modellen.
Landskapsregeringen har redan piskan på ryggen och tidtabellen är stram för att hinna klubba en ny kommunstruktur innan valet 2019. Enkommunsmodellen innebär inte endast en förnyad kommunstruktur utan en grundläggande reform av det offentliga Åland. Sådant tar mer tid än landskapsregeringen har, om det alls är möjligt.
Det är viktigt att Åland får en ny kommunstruktur med tanke på de framtida utmaningarna. I nuläget är det därför alltför riskfyllt och otaktiskt att satsa allt på ett så pass osäkert kort som enkommunmodellen de facto är.
3. Också Ålandskommittén, som arbetar med den nya självstyrelselagen, behandlar frågan om en kommun är möjlig. Den nuvarande tolkningen i kommittén verkar ändå vara att Åland ska ha flera än en kommun. Om Ålandskommittén går in för den linjen i sin slutliga proposition är ännu oklart. Men gör den det är det en signal som landskapsregeringen ska ta på allvar.
Hur den framtida kommunstrukturen ska se ut är en viktig fråga för hela Åland. I den bästa av världar skulle partierna göra en bred överenskommelse som innefattar både de nuvarande regeringspartierna och oppositionen.
Det kan ändå bli svårt eftersom det största oppositionspartiet Centern cementerat sin ståndpunkt väldigt tydligt. Om viljan att förändra kommunstrukturen är det starkaste kittet mellan regeringspartierna är motståndet mot en förändrad kommunstruktur Centerns starkaste kitt.
Därför ska det bli otroligt intressant att se hur Åsubs enkätundersökning om framtidens kommunstruktur faller ut. Tidigare utredningar och pejlingar tyder att landskapsregeringen har mandat för sin politik
Frågan är hur stort ålänningarnas understöd behöver bli för att Centern ska våga tänka tanken att det behövs en förändring. Landskapsregeringen är å sin sida ytterst beroende av att ålänningarna välsignar planen om en ny kommunstruktur. Åsub-utredningen som presenteras den 14 februari blir därför högintressant.
