DELA
© Nya Åland

Se hela rasisten, så börjar samtalet

På måndag kväll hölls en diskussion och en föreläsning på stadsbiblioteket, om högerextremism och homofobi.
Den inledande föreläsningen hölls av Martha Hannus, ung åländska som just nu jobbar som researcher på Expo.
Hon hade två råd, två anvisningar för den som vill motverka extremism, rasism och homofobi.

1. Beskriv inte dem du vill stötta som en grupp, för då gör du samma sak som rasisterna och homofoberna. Ingen är bara hbt-person, bara kurd eller somalier. Man är också mamma, lillasyster, hockeyspelare, litterturintresserad, ingenjör, och alla de många saker som bygger upp en människas identitet. Förenkla inte, fördjupa och komplicera.
2. Jobba med din egen ideologi och världsbild. Använd den som utgångspunkt för att erbjuda alternativ till den rasistiska, nationalistiska, homofoba världsbilden. Visa hur man kan tänka i stället, hur du ser på världen, hur man kan resonera utan att bygga upp fiendebilder.

På torsdag presenteras Martha Hannus utredning om högerextrema grupper och homofobi. Enligt den kan man se starka kopplingar mellan dessa.
Människor som är fördomsfulla på ett område tenderar att vara det även på andra, och den söker fiender hittar dem ofta i det som känns främmande och skrämmande.

Så. Med detta som utgångspunkt, vad kan vi göra? Hur kan vi komplicera vår egen och andras världsbild? Hur kan vi pina oss själva att definiera det vi tror på och håller för sant, och sedan hitta argumenten för att stöda det?
Eftersom de flesta av oss i dag inte är aktivt troende, och den kristna etiken inte längre utgör en självklar moralisk grund för de flesta, måste vi ha en sekulär bas, ett credo som vi kan peka på och säga: här! Det här är det jag tror på. Den måste vara multikulturell och multireligiös.

Orsaken till måndagens föreläsning var att man firade mänskliga rättigheter-dagen, 64 år sedan FN-deklarationen om mänskliga rättigheter undertecknades.
Artikel 1 i deklarationen lyder;
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Det räcker, i stort sett. Fria och lika i värde och rättigheter. Anda av gemenskap.
Det betyder att ingen av oss är mindre värd än någon annan, men heller inte mer. Det betyder, om vi tror på detta, att vi måste argumentera för en likabehandling av människor, av individer, inte en särbehandling av grupper.

Bryt loss varje människa från den grupp du tror att han eller hon representerar, och se individen. Se hela människan, och fundera på hur du kan kommunicera.
Det gäller naturligtvis, vilket kan vara problematiskt, även rasisten och homofoben, som inte är bara rasist och homofob, utan också pappa, egen företagare, naturälskare och allt möjligt annat som alla människor är.

Kanske, om vi slutar tänka i stereotyper också när det gäller dem som inte tycker att alla människor är fria och lika i värde, kan vi hitta en brygga där ett samtal kan börja som kan förändra något.
Att stå på varsin sida av en djup ravin och skrika har aldrig fått någon att ändra åsikt.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax