DELA
© Nya Åland

Sätt igång bara, och hjälp människor i deras hemländer

Det var faktiskt en fin stund för demokratin och för Mariehamns stadsfullmäktige när man på tisdag kväll fattade beslutet om att godkänna integrationsplanen för staden och samtidigt gå vidare med mottagningen av 20 stycken kvotflyktingar i höst.

Först gjorde socialdirektör Susanne Lehtinen en proffsig, saklig och lugn presentation av hur processen gått till hittills, hur staden förbereder sig, hur finansieringen ser ut och varför man gärna vill ha en långsiktig planering för med vilken frekvens flyktingar tas emot.

Hon tog ner hela frågan på en praktisk och medmänsklig nivå som man verkligen får hoppas att de som varit tveksamma eller oroliga utan att vara aggressiva tog eller tar sig tid att titta på sändningen (fullmäktiges möte kan man se på Mariehamns stads hemsida eller på Åland24).

Både i stadsstyrelsens ordförande Petri Carlssons (M) och i gruppledarnas anföranden var enigheten stor om att Åland och Mariehamn nu, främst av medmänskliga skäl, ska ta emot flyktingar inom ramen för FN:s kvotflyktingprogram.

Det kändes bra att enigheten gick över hela partifältet och att det är just den humanitära aspekten som dominerade kvällen, inte den om nytta eller arbetskraft eller omedelbar produktivitet.

Debatterna i Mariehamns fullmäktige tenderar iband bli utdragna och småaktiga. Så icke denna kväll. Koncisa anföranden och ett snabbt klubbslag och Mariehamn har visat att man är redo att bära sitt ansvar i världen, liksom tidigare bland andra Jomala och Brändö bland de åländska kommunerna.

Inför lidandet och nöden i världen är det en liten sak, en droppe i en förtvivlans ocean, men för de tjugo som kommer till Mariehamn och den familj som kommer till Jomala och de övriga som kommer till andra åländska kommuner kommer det att bli livsavgörande.

Med det inte sagt att man med ett klubbslag gör några för oss ännu okända människor lyckliga och nöjda. De som kommer hit kommer från helvetet på jorden, från krig, förstörelse och extrem fattigdom. Det kanske aldrig blir bra, men här finns en chans, även om det kanske är först för nästa generation.

Nästa sak vi behöver börja hantera och diskutera är arbetskraftsinvandringen och flyttningsrörelserna inom EU. De flesta som kommer till Åland och som upplevs som främmande eller flyktingar är de facto EU-medborgare och omfattas både av unionens fria rörlighet och de grundrättigheter som alla EU-medborgare har. Inom den union som vi är en del av finns väldigt fattiga länder, och i de väldigt fattiga länderna grupper som helt saknar förutsättningar att ta sig ur fattigdomen.

Om de som säger det verkligen menar allvar med sina påståenden om att hjälpa folk i sina hemländer, finns här en ypperlig möjlighet. Sätt igång bara, och börja jobba

a. för att EU ska satsa mer på fattigdomsbekämpning

b. för flera bistånds-, handels-, utbildnings- och samarbetsprojekt med Europas fattigare länder

Den Europeiska unionen har gett våra ungdomar ypperliga möjligheter till studier utomlands och till fri rörlighet på den europeiska arbetsmarknaden. Vi är vinnarna. Låt oss ge chansen till flera.