Satsar regeringen på förlängning?
De kommer på rad nu, samförståndsutspelen från den sittande landskapsregeringen. Siktar man på fortsatt regerande efter valet?
Först kom en gemensam insändare om allt det goda landskapsregeringen har gjort för skärgården under sin mandatperiod. Detta som motvikt till ett visst missnöje, eller kanske pessimism, hos ”vissa kommundirektörer” i skärgården.
Och nu kommer utspelet om högre studiestöd, högre barnbidrag och högre ensamförsörjartillägg.
Allt detta kommer tydligen i budgeten för nästa år, som läggs fram av den sittande landskapsregeringen. Och partierna bakom detta kallar sig Ålands landskapsregerings samarbetspartier.
Visst ger det en känsla av att de tre vill uppträda gemensamt. Eftersom de gör det. Samtidigt som centerledaren Roger Nordlund och fs-ledaren Johan Ehn ser en borgerlig regering som första alternativ för dem efter valet. Ingendera utesluter för den skull fortsatt samarbete med socialdemokraterna.
Och socialdemokraternas Barbro Sundback säger att ett samarbete med liberalerna är första prioritet, men hon kan också ta med de frisinnade. Centern säger hon inget om.
Och i bakgrunden har vi fortfarande planerna på ett mitten-högersamarbete med centern, frisinnade, obundna och Ålands framtid. Men då får inte Ålands framtid ta med självständighet i regeringsprogrammet.
Frågan är alltså vad som är på gång. Är något på gång? Eller håller man just nu alla dörrar öppna i väntan på vad som kommer?
Utåt har samarbetet mellan de tre regeringspartierna fungerat rätt friktionsfritt om man frånser kontroversen mellan Nordlund och Camilla Gunell (s) om det språkpolitiska programmet i våras. Tycker man kanske att det är enklast att fortsätta som det är, vilket samtidigt betyder att de frisinnade fortsätter bo i sär från de obundna – med undantag för Mariehamn. Eller skall de obundna komma in på ett hörn?
Det finns en viss risk för att centern och socialdemokraterna tappar i valet och om de frisinnade dessutom stampar på stället så räcker de tre inte till för majoritet.
I vilket fall som helst är utspelet om samarbetspartier en intressant markering. Att politiker pytsar ut pengar inför ett val är inget ovanligt, men här görs det gemensamt, det är inget enskilt parti som tar åt sig äran.
Partierna är också eniga om att ge ett tillägg till dem som har bara folkpension bara man kommer på en bra lösning. Står den enigheten fast om partierna efter valet finns på olika sidor av regeringsbåset?
