Samordnade resurser ger bättre äldreomsorg
Ett argument för att bibehålla den nuvarande kommunstrukturen har varit och är att det vore omänskligt att tvinga gamla människor att lämna sin hemkommun när det blir dags för dem att flytta till ett äldreboende.
Ett annat att en centralisering av kommunstrukturen av ekonomiska skäl skulle leda till att skolor och andra serviceinrättningar på landsbygden läggs ner.
I måndagens Nya Åland kan man läsa om verkligheten i de små skärgårdskommunerna, där i vissa fall hälften av platserna på Solkulla i Brändö, Annagården på Föglö och Sommarängen på Kökar står tomma.
På Kökar har man framgångsrikt marknadsfört sina lediga platser på serviceboende, i andra skärgårdskommuner, på fastlandet och i riket. Nu har man en bättre beläggning, främst tack vare människor med rötter på Kökar som valt att återflytta.
Detta är ju mycket bra, men det väcker också frågor. Om människor bevisligen kan flytta till Kökar för ett bra äldreboende, varför kunde man då inte flytta därifrån för detsamma?
Hur kunde en centraliserad äldreomsorg hantera de resurser som finns, för att jämna ut glappen mellan utbud och efterfrågan på olika delar av Åland. Och, kanske den springande punkten, hur många äldre skulle helst bo i Mariehamn, med närhet till sjukvård och service, om de fick välja?
Den strategi man inom äldreomsorgen framgångsrikt drivit är att äldre så länge som möjligt ska kunna bo hemma, med det stöd som erbjuds. Det har lett till att flera gör det, men också att vårdtyngden hos dem som slutligen kommer till serviceboenden är högre. Den tid när relativt friska äldre flyttade till hemmet när man inte riktigt orkade med städningen längre, är förbi, och därmed också kanske den tid då den geografiska placeringen av servicehemmen var avgörande.
Så, här är är ytterligare ett argument för en gemensam, samordnad hantering av kommunal äldreomsorg. Inte för att den ska bli sämre och billigare, utan för att den ska möta behoven bättre och bli mer effektiv.
