DELA

Samma gamla elakheter söker sig nya vägar

Under åren har det skrivits många ledare, debattexter, till och med böcker om näthat, nätmobbning och om konsekvenserna av ett samhälle där man ostraffat kan kränka andra.
I tisdagens tidning kunde man läsa om 17-åriga Hanna Holmström, som fått leva med elakheter på webbsajten ask.fm en längre tid. I de debatter som varit under senare tid, där ungdomar deltagit, är tonen inte bara rå, den kan vara ful, elak och fullkomligt utan spärrar.
Inte alla, inte alltid, men alldeles för ofta för att det ska vara hälsosamt vare sig för dem som skriver eller för dem som läser.

Detta problem begränsas förstås inte till ungdomar och barn, men eftersom de åldersgrupperna dels är de mest aktiva på nätet, dels fortfarande är påverkningsbara genom skolan, så är det ett område som nödvändigtvis måste inkluderas i det allmänbildande uppdraget och i svenska-undervisningen.
Många ovana skribenter uttrycker sig gärna drastiskt, gärna i ett flöde som motsvarar det talade språket, gärna utan nyanser, för att man inte kan eller inte orkar krångla till det. Det betyder att språket i nätdiskussionerna ofta är trubbigt och onyanserat och faktiskt låter värre än det skulle göra i en diskussion ansikte mot ansikte.

En oförskämdhet uttryckt med ett leende, de små signaler som betyder att man inte är hotfull eller aggressiv, möjligheten att avläsa av andras reaktioner vad som känns jobbigt och vad som inte gör det – alla dessa tilläggsresurser försvinner i en nätdiskussion.
Eftersom vana att skriva och läsa är det grundläggande för en nätdebatt, hamnar de som behärskar området sämre i ett inte sällan aggressivt underläge.

Samtidigt aktualiseras i debatterna alla de fördomar, strukturer och mönster som impregnerar samhället. Vad kallar man en kvinna vars åsikter man ogillar? Naturligtvis använder man könskodade och sexualiserade kränkningar där det fulaste man kan säga att hon är lösaktig och att hon är sitt kön, bokstavligen.
Vad kallar man en man vars åsikter man ogillar? En svag person, omanlig, homosexuell, en förlorare som inte har kontroll över sitt territorium och sina kvinnor.

Hur bemöter man sina meningsmotståndares argument i nätdebatterna? Inte med motargument utan med nedsättande omdömen om utseende, begåvning, färdigheter, ekonomiska tillgångar.
Det gamla vanliga alltså: Om du inte tycker som jag är du ful, en idiot, en fattiglapp och en ynkrygg.

En verklig diskussion kräver att det finns åtminstone en teoretisk beredskap att ändra åsikt, att låta sina motståndares argument påverka hur man själv ser på en fråga. Detta saknas ofta helt, särskilt på de forum (som ask.fm) som i bästa fall handlar om nyfikenhet och kontaktsökande, i värsta fall om ren mobbning.

Så. På den gamla goda tiden när ord förflyttades från en skribent till en annan med en brevbärare, kuvert och frimärken, lärde man sig i skolan hur man skulle skriva brev. Idag behöver undervisningen handla om hur man skriver sakligt, respektfullt och kortfattat på nätet, en konst så god som en annan, och något man behöver öva sig på.
Och, som alltid, lite vanligt folkvett måste man lära sig hemma. Annars hjälper ingenting.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax