Samarbete är inget man kan välja bort
Ålands nya riksdagsledamot och landskapsregeringen skall samarbeta. Det har man kommit överens om. Och den som i dag ramlar ner från mars uppfattar helt säkert detta som den naturligaste sak i världen.
Men vi andra vet att det finns en historia. Landskapsregeringen och lagtinget har tagit ifrån Elisabeth Nauclér jobbet som kanslichef. Och man erbjöd inte kompensation i form av lön fram till pensioneringen. Man erbjöd till en början ingenting alls. Inte ens en uppsägning, som kunde ha prövats.
Man erbjöd till slut ett nytt jobb, som på intet sätt motsvarade det hon hade haft.
Det ingen har sagt men som verkar uppenbart när man ser det från sidan, är att den här behandlingen var avsedd att frysa ut henne, få henne att säga upp sig själv för att slippa obehaget.
Nu meddelar lantrådet Roger Nordlund (c) god och glad att visst skall det samarbetas. Och folk undrar hur man är funtad när man ena dagen kan säga att en människa är i stort sett värdelös för att den andra dagen tala om gott samarbete.
Det finns ett ordstäv som säger att har man tagit fan i båten så får man ro den i land. Jämförelsen kan verka drastisk, men situationen är nu den den är.
Oberoende av hur illa någon eventuellt tycker om någon annan eller hur svårt man har att förstå varann så är det rätt och slätt inte möjligt för ett lantråd och en riksdagsledamot att inte arbeta tillsammans för frågor som är viktiga för Åland. Om någondera försöker sabotera för den andra så är den värd misstroende.
Riksdagsledamoten har valts av ålänningarna. Och som förrförra riksdagsledamoten Gunnar Jansson så gärna påpekade så kan folket inte ha fel. Det var lätt för honom att säga, han hade marginalerna på sin sida. Men Elisabeth Nauclér har inte heller gått lottlös ur valet, 39 procent av rösterna är inte illa.
Men även om hon är stark så har hon ställt upp för att arbeta för Åland. Det är ett vallöfte. Och det betyder samarbete med den politiska ledningen hemma. En politisk ledning som om ett halvt år kan se om inte helt så delvis annorlunda ut än i dag. Det gäller med andra ord att vara flexibel också.
Och vad säger att den politiska ledningen här hemma måste gå via riksdagsledamoten i sina kontakter till politiker och myndigheter i riket? Tvungen är man inte. Man kan till och med förmoda att riksdagsledamoten inte hinner vara med överallt. Men om landskapsregeringen försöker frysa ut Nauclér så märks det nog, så pass central är en riksdagsledamot.
Och då undrar man självfallet på rikssidan vad som är på gång. Det i sin tur kan visa sig i en återhållsamhet gentemot Åland som inte gynnar åländska intressen.
Ingendera sidan vinner med andra ord på att strula. Det i sin tur vinner vi andra på, vilket inte är mer än rätt. Politikerna sitter inte där de sitter för att driva sina egna intressen. De sitter där de sitter för att vi har placerat dem där och betalar en hyfsad ersättning för att de skall driva våra intressen.
Vad kan vara bättre än det.
