Så tycker ålänningarna om samhällsservicen
I dag inleder Nya Åland en serie artiklar på ledarplats där Samhällsservicereformen står i centrum. Varje måndag under sommaren kommer en person som deltagit i debatten kring reformen att skriva gästledare i ämnet.
Vi inleder dock serien med att Katarina Fellman, utredningschef vid ÅSUB, svarar på frågor kring underlaget för samhällsservicereformen. Dessa utgår från de undersökningar och bedömningar som ÅSUB gjort.
Kan du förklara begreppet demografisk försörjningskvot?
– Det är ett etablerat demografiskt nyckeltal som belyser befolkningsutvecklingens betydelse för ekonomi och samhälle. Den demografiska försörjningskvoten kan definieras som förhållandet (kvoten) mellan den befolkning som inte är i yrkesverksam ålder och den befolkning som är i yrkesverksam ålder (20-64 år). Den kvot som på det sättet fås fram visar hur många, inklusive sig själv, var och en i yrkesaktiv ålder ska sörja för genom sitt arbete. Det bör betonas att nyckeltalet inte värderar olika åldersgrupper utan endast är ett sätt att åskådliggöra betydelsen av de förändringar i åldersstrukturen som är en effekt av vår ökade välfärd och livslängd.
Hur ser prognosen ut för de åländska kommunerna.
– Den demografiska försörjningskvoten har legat rätt stabilt strax under 70 under många år. Från år 2010 växer nu kvoten med nästan 10 enheter per decennium. Det innebär att om 20 år ska varje person i yrkesverksam ålder förutom för sig själva jobba och står för behoven för ytterligare 0,9 personer som inte är i arbetsför ålder. Finland har den högsta försörjningskvoten inom EU och Åland ligger högt i Finland. Inflyttning är inte en tillräcklig åtgärd för att möta förändringen. Inflyttningen skulle i så fall behöva mångdubblas, och det är många länder och regioner som konkurrerar om dem som flyttar.
När kommer väggen emot där de som jobbar inte längre kan ta hand om dem som inte gör det?
– Det kan vi inte säga. Utvecklingen är beroende av många faktorer som vad man har för förväntningar på den offentligt finansierade servicen, vilka åtgärder man vidtar för ökad produktivitet, ökat arbetsmarknadsdeltagande, för utvecklingen av inkomsterna etc.
Vilka kommuner får det tuffast?
– Skärgårdskommunerna har den högsta andelen äldre. Vem som får det tuffast är beroende av hur man fördelar de gemensamma resurserna i form av landskapsandelar och skattekomplettering samt hur man fördelar kostnaderna för vår välfärd.
Är det viktigt för ålänningarna hur många kommuner det finns?
– I en undersökning som besvarades av över 1.000 ålänningar angav 59 procent att de inte är beredda att ge avkall på servicen till förmån för kommunens självständighet, 27 procent tog inte uttrycklig ställning och för 14 procent var kommunens självständighet viktigare än servicen. I förhållande till påståendet ”Det skulle vara en fördel om antalet kommuner på Åland var färre” var 61 procent av samma åsikt och 23 procent var av annan åsikt. När vi skärpte påståendet till ”Det vore en fördel om min kommun skulle gå samman med någon/några andra kommuner” sjönk andelen som var av samma åsikt till drygt 50 procent, medan drygt 32 procent var av annan åsikt.
