Så länge det sätts upp revy finns det hopp
Revy är lustiga hattar, tretusen bullar, uppbokade kvällar och individer som arbetar för det allmänna.
Det kallas visst gemenskap.
Det är svårt att sia om framtiden.
Beviset på hur svårt det faktiskt är, måste vara de enorma ungdomsgårdar som den åländska landsbygden är full av, stora hus som är byggda för ett aktivt föreningsliv och bygdegemenskap. Inte kunde man för hundra år sedan veta att kommuninvånarna skulle få kämpa för att ha råd med sina hus, och att det där med föreningsliv inte var någons förstaprioritet.
Ungdomsföreningen i östra Saltvik sticker inte under stol med att Högtomt kostar. Kommunen hjälper till viss del, men salsgolvet behöver läggas om och värmekostnaderna är ansenliga.
Att sätta upp en revy måste det vara det roligaste sättet att lösa ekonomiska problem på.
Revy är på många sätt kultur som bäst. Det är tillgängligt, lokalt, närproducerat, folkligt och roligt. En revy engagerar såväl amatörskådespelare som parkeringsvakter, såväl bullbakare som musiker. Alla som vill vara med får vara med, det finns en plats för alla.
Problemet är snarast att alla har så mycket annat.
Att sätta upp en revy är inget man gör på en kafferast. Gänget bakom årets ”Revybyke” inledde arbetet vid årskiftet. De har övat sex dagar i veckan, och har sedan premiären föreställningar varje helg. Det kräver engagemang långt bortom vad de flesta är villiga att ge.
Engagemanget utförs dessutom utan ekonomisk ersättning. Betalningen för de medverkande i ”Revybyke” är en resa till hemlig ort när sista föreställningen spelats.
Numera är det sällsynt att ge av sin tid och att se värde i något som inte handlar om ekonomisk ersättning. Pengarna man får in då man i vanlig ordning spelar för fullsatta salonger går till salsgolv och renoveringar.
Visserligen har föreningen att hus att ansvara för, men det betyder också att de har något att samlas kring, något som skapar gemenskap i bygden.
Så länge man har ett hus finns det hopp, så länge en revy fixar salsgolvet, finns det en gemenskap.
Att resten av Åland, som är svältfödda på revy, kan vallfärda till Högtomt, gör verkligen inte saken sämre.
