Röster och mandat följs inte alltid åt
Vi vet hur valet gick, hur många mandat respektive parti har fått.
Det räcker för de flesta av oss. Men antalet mandat säger inte allt.
Vardagen har kommit för det nyvalda lagtinget. Det blir ny tobakslag i rasande fart för att stoppa snusböterna, det blir budgetbehandling och i anslutning till det skall det författas finansmotioner.
Men innan vi lämnar valet bakom oss kan det finnas orsak att titta på siffrorna en gång till.
Med hur få röster kan man väljas in, är en fråga som brukar dyka upp efter varje val. ”Alliansen” vann, varför bildar inte den regering, har vi fått läsa på insändarplats. Varför får inte de obundna vara med, de gick framåt, har vi också fått läsa. Med mera.
Man kan väljas in utan att få en enda röst. Om man är uppställd på en lista som drar så mycket röster att det räcker till också den sista på listan så blir man vald. Vi röstar på politisk gruppering eller kandidater uppställda av en valmansförening. Det parti som får mycket röster får också många invalda. De personliga rösterna anger enbart i vilken ordning man väljs in från respektive lista.
”Alliansen” vann ett mandat om man räknar ihop centern, de frisinnade, de obundna och Ålands framtid. Men det räckte uppenbarligen inte för att ta fram avtalet ur kassaskåpet. Väljarna gav ett väldigt tydligt besked; alliansen är inte första alternativet.
Att de obundna inte är med har helt säkert flera förklaringar. Ideologiskt ligger gruppen betydligt närmare de frisinnade och Ålands framtid än centern och framförallt liberalerna. Och glöm inte att gruppen i tiden bröt sig ut från centern.
Vi vet hur många mandat respektive parti fick i valet. Vi vet att det skedde delvis stora förändringar. Men inte fullt så stora som det ser ut. Eller tvärtom, större.
Socialdemokraterna tappade hälften av sina platser i lagtinget. Men bara 35 procent, drygt en tredjedel, av sina röster. Det är mycket, väldigt mycket, men det är inte hälften.
Centern fick nu 4,3 procent mer röster än i valet 2003. Men mandaten ökade med 14,3 (ett mandat)!
Röster och mandat följs inte alltid åt.
Diagrammet här intill kan eventuellt förklara något för så kallade kalenderbitare. Det visar hur nära eller långtifrån respektive parti var att få ett tilläggsmandat i valet 2003 respektive nu. Centern hade 2003 behövt 141 röster till för ett åttonde mandat. Liberalerna 151 röster.
Socialdemokraterna tog då det sista mandatet och hade behövt nästan 400 röster till för att ta sitt sjunde. Full pott där alltså. De frisinnade och obundna var i valförbund. Ett första tilläggsmandat hade gått till de frisinnade för knappt 300 röster medan 671 röster hade gett också de obundna ett mandat till. Ålands framtid låg den gången också långt från tilläggsmandat.
I år tog centern full pott, det vill säga det sista mandatet av de 30 och låg långt från ett nionde mandat. Liberalerna, som ökade med tre mandat, låg faktiskt inte väldigt långt från ytterligare ett; drygt 100 röster till hade gett elva mandat. Socialdemokraterna var som synes snubblande nära ett fjärde mandat. Och Ålands framtid hade ett tredje mandat nästan inom räckhåll.
Med bara små förskjutningar kunde socialdemokraterna ha fått ett mandat mindre senast, ett mera nu, gått från fem till fyra. Inget speciellt med det. Trots röstraset.
Ålands framtid tog nästsista mandatet senast. Kunde alltså med små förskjutningar ha gått miste om det. Och kunde med en aningen större förskjutning nu, 91 röster, ha fått sitt tredje mandat. Men utåt har ingenting som helst hänt.
Ett valresultat är inte matematiskt exakt eftersom man väljer in hela människor, det går inte med halvor eller tredjedelar. Det i sin tur betyder också att det blir överloppsröster inom varje parti, röster som inte behövdes för att få in det antal som valdes men som inte räckte för ytterligare ett mandat..
Och så ännu en sak. I årets lagtingsval fanns 245 kandidater. Av dem fick drygt 70 färre än 10 röster. 30 procent av kandidaterna fick 3 procent av rösterna.
Varje röst är viktig. Men skulle just de här rösterna inte ha funnits med i valet om partierna hade ställt upp något färre antal kandidater? Lagen tillåter visserligen varje parti att ställa upp 90 kandidater. Det skulle i år ha blivit 540 totalt. Så en viss återhållsamhet kan man se. Misstanken är emellertid att den återhållsamheten beror på att man inte lyckas övertala flera att ställa upp.
Orsak att titta på lagen så småningom?
