DELA
Foto: Lisa Bergkvist

Rinner tiden ut för fiskodlingar till havs?

Fiskodlingen är en viktig åländsk näring som släpper ut mycket näringsämnen i havet. Genom höga krav tvingas branschen tänka på miljöskyddet.
Avveckling. Klagomål. Fosforutsläpp. Ekonomisk skada.

Fiskodlingarna med Ålandskoppling har inte haft det enkelt den senaste tiden.

Annat var det när fiskodlingsindustrin startade på 1970-talet. Då fanns inga regelverk att förhålla sig till. Odlingarna skapade mycket debatt. Först låg kassarna nära land, men när sommarstugegästerna klagade på lukten flyttades odlingarna med tiden längre ut.

Fiskodlingarna var inte de enda som tänkte syns-det-inte-finns-det-inte. Kyrssningsfärjorna släppte till exempel ut skitvattnet där det var som djupast eftersom det märktes minst då.

Efter det har reglerna stramats åt både för fiskodlingar och färjor. Den första vattenlagens och hittills enda åländska lagen på området trädde i kraft 1996. Det fick effekt. Fosfor- och kvävehalten har bantats ner i fiskfodret som står för lejonparten av näringsutsläppet från odlingarna. Det här visar hur sträng lagstiftning kan tvinga fram bättre miljöskyddstänk.

I dag verkar tre fiskodlingsföretag på Åland och sammanlagt finns 28 fiskodlingsenheter, exklusive Fifax landbaserade satsning i Eckerö.

Branschen är inne i ett brytningsskede. Den så kallade Weserdomen slår fast att EU-länderna inte får tillåta verksamhet som riskerar att försämra ytvattnets status. Domen har tolkats strikt.

Som Nya Åland nyligen berättade tvingas Ålands fiskförädling stänga tre stora odlingar i Sverige. Ur ett miljö- och rättviseperspektiv är det bra att miljökraven i EU nu skärps och harmoniseras.

Även om mycket har förbättras sedan starten går debatten fortsättningsvis het. Utsläppen är fortfarande förhållandevis stora. Enligt Åsubs statistik kommer över 70 procent av fosforutsläppen och nästan 40 procent av kväveutsläppen i landskapet från fiskodlingarna.

I dag anser många att odlingarna ska flyttas ännu längre ut, på öppet vatten där vattengenomströmningen gör att näringsämnena sprids på ett större område.

Men oavsett vart fiskarna flyttas bajsar de. Det påverkar också miljön om än inte lika koncentrerat.

Den landbaserade odlingen då? Tekniken och de ekonomiska utmaningarna är fortfarande stora. Det visar inte minst den landbaserade fiskodlingen i Eckerö. Det externa reningsverket måste på plats fort och klagomålen i ÅMHM:s rapport åtgärdas.

Om projektet lyckas fullt ut är ännu oklart, men den höga målsättningen ska ha beröm. De landsbaserade odlingarna visar också hur mycket vattnet bokstavligen skitas ner. Här finns en möjlighet att verkligen rena vattnet.

Ska fiskodlingen få ske på miljöns bekostnad?

Tyvärr finns inget svartvitt svar, det handlar om en större helhet. Övergödningen är ett stort problem, men ur ett hållbarhetsperspektiv är fisk bra på många sätt. Det är proteinrik mat som kan födas upp lokalt. När produktionen sker lokalt är det lättare att övervaka antibiotikaanvändning och vilka förhållanden fisken föds upp i. Odlingarna ger också skärgården viktiga arbetstillfällen som är svåra att ersätta på kort sikt.

Svaret är att det måste finnas en balans mellan miljöskyddet, hållbarhetsaspekten och industrin. Miljön har länge fått stryka på foten till förmån för ekonomiska intressen. Det är dags för politikerna att ställa hårdare krav i den nya vattenlagen som nu bereds.

Annars kan sloganen om den gröna ön i det blå havet ändras till den gröna ön i det bruna havet.

<”Byline tfn”>