DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Regler är till för att följas – för det mesta

Det är som lekman svårt att se skillnaden. Frågan är hur många som överhuvudtaget gör det.

Var färgen på bio Savoy en annan tidigare, eller var den smutsig? Och fönstren, minns vi med säkerhet hur långt ute eller inne de satt?
Vid det här laget vet alla att det blev helt fel. Husets ägare Patrik Landell bröt medvetet mot förbudet att tilläggsisolera, vilket ledde till att väggarna blev tjockare och fönstren hamnade längre in i fasaden än förut. Själv säger Landell att det måste göras, det var enda möjligheten att få fasaden i hållbart skick. Problemet är att Landell lät k-märka huset och fick som kompensation dels 130 000 euro, dels ökad byggrätt på tomten.

Ärendet är ingalunda nytt, det är över två år sen byggnadsnämnden beslöt att isoleringen måste bort och fönstren komma på rätt plats. Eftersom inget har hänt har man nu beslutat att Landell måste betala över 200 000 euro i vite ifall isoleringen inte är borta till sommaren.

Det är bra att stadens myndigheter slår vakt om det gamla Mariehamn. Alltid går det inte. För inte så länge sen beslöt samma byggnadsnämnd att man inte kan hindra ett par fastighetsägare i centrum att riva sina hus om de vill. Stadsstyrelsen hade ansett att det inte kan göras mitt under pågående planering av centrum, men det får nu högra instans avgöra.

I Västerhamn pågår bygget av en betongdocka, där segelfartyget Pommern skall ligga framöver. Som lekman kan man ifrågasätta om det är ett värdigt slut för ett fartyg som seglat på världshaven. Men de som vet bäst har beslutat att detta är enda möjligheten. Och uppenbarligen helt i linje med hur kulturarvet skall tas om hand.

För ett tiotal år sen diskuterades tidningen Ålands fina k-märkta kontorshus. Det hade fått fuktskador och revs. Först var det tänkt att två av fasaderna skulle sparas, men till slut fick allt rivas mot att man byggde upp de aktuella fasaderna på nytt. Mot ökad byggrätt i utbyte.

Slutresultatet blev – möjligen överraskande, möjligen inte – att inget alls behövde återställas av det k-märkta huset. Ett beslut som omfattades av stadsarkitekten.

Vi vill ha kvar våra gamla, vackra hus. Men det måste också finnas någon som vill åta sig underhållet. Det är inte gratis, därför stöd i form av såväl pengar som utökad byggrätt. Och som ovan visats lyckas det ändå inte alltid. Är ett hus så illa medfaret att det inte kan räddas så blir man förlåten.

Så kunde det också ha gått med bio Savoy. Dålig isolering ledde tidigare till att putsen ramlade av och lappades på. Och så var det tydligen tänkt att det skulle fortsätta, varför annars förbjuda isoleringen?

Felet som Landell gjorde var att han bröt mot isoleringsförbudet utan att diskutera det med staden. Det har gjorts undantag från regelverket/fattade beslut i andra fall. Det hade gått att göra här också. För i ärlighetens namn, vem ser skillnaden?

Men man kan inte bara strunta i de regler man själv har godkänt, mot bättre vetande. Så vad gör man nu? Kräver att isoleringen rivs bort så fönstren kommer på rätt plats i fasaden? Med resultatet att ingen framöver vill ta på sig ansvaret för ett gammalt fint hus?

Eller kan man säga ”Ok, vi gör ett undantag, men det får inte bli prejudicerande.” Som man gjorde med det k-märkta redaktionshuset.

Det som för ett lekmannaöga är störande på Savoytomten är gropen. Bygglov är beviljat, bara att sätta igång. Men om nu biografhuset skall göras om så kan vi få leva med gropen ett bra tag till. Fast så får man kanske inte resonera.