DELA
© Nya Åland

Rederiernas överlevnad blir allt svårare

Konkurrens, svaveldirektiv och hastighetsbegränsningar. Tre olika frågor, med den gemensamma nämnaren att de avgör rederiernas öde på Östersjön i framtiden.
Och till stor del också Ålands öde.
I fredagens Nya Åland kunde vi på samma uppslag läsa om att det kommer vara lönsamt för mindre nogräknade rederier att köra med för hög svavelhalt i bränslet efter nyår, och att Viking Line har det fortsatt tufft ekonomiskt.
Det är två tuffa besked för Åland. Att det ack så viktiga Viking Line har problem med lönsamheten är förvisso inget nytt, speciellt med tanke på att rederiet hade två av sina viktigaste fartyg på dock under början av detta år. Men icke desto mindre är det viktigt för landskapet – och Mariehamns stad – att Vikinglinjen går bra.

Från årsskiftet träder EU:s svaveldirektiv i kraft och rederierna har att välja mellan att installera avgasrenare eller att gå från tjockolja till svavelfattigare marindiesel. Avgasrenare är dyrt, och marindiesel kostar runt 300 dollar mer per kubikmeter än dagens tjockolja. En fördyring för rederierna vilket som, alltså.
Men som så ofta när nya lagar ska tas i kraft är inte hela regelpaketet på plats. I fallet med svaveldirektivet är det kontrollen fartygens utsläpp som inte är klart, trots att det bara är sju månader kvar till det träder i kraft. Ålänningen Olof Widén, vd för Rederierna i Finland, berättade i fredagens Nya Åland om problemen med kontrollen av direktivet, och hur det kan komma att se ut på Östersjön efter nyår.
Widén har räknat ut att ett större rederi kan spara upp till 150 000 euro på en enda resa genom att fortsatt köra med tjockolja i stället för att implementera någon av de nya lösningarna. Lösningar de alltså enligt lag kommer vara tvungna att efterfölja.

Om lagstiftningen är sträng, men kontrollen av densamma inte finns, är risken överhängande att konkurrensen snedvrids. Förlorarna då är de rederier som kontinuerligt trafikerar Östersjön. Eftersom exempelvis de åländska rederierna i huvudsak endast trafikerar Östersjön kommer de att vara tvungna att hålla sig till direktivet. Andra, som bara period- eller tillfälligtvis, trafikerar våra närvatten har däremot en del att vinna på att chansa.
Lagar ska inte tas i bruk innan hela kedjan, från regler till kontroll och straff, är klart.

Mot rederierna på Östersjöns välmående i framtiden finns också ett tredje hot: hastighetsbegränsningarna. Allt mer frekvent väcks frågor kring kryssningsfartygens åverkan på strandlinjerna. På allt fler sträckor i skärgårdarna höjs röster för att fartygen ska gå långsammare för att skadorna på land ska lindras. Ett legitimt krav.
Men samtidigt är det ett direkt hot mot rederiernas möjligheter att bedriva trafik som i dag.
Störst risk för förändring är det på Stockholm-Åland-Åbo-linjerna som redan i dag körs med knapp marginal. Om hastigheten sänks i Ålands-, Stockholms- och/eller Åbos skärgård kommer inte fartygen att hinna trafikera linjerna på ett dygn som i dag.
Att sätta in ytterligare ett eller två fartyg är inte ekonomiskt försvarbart, varför trafiken kommer att utarmas.
Viking Line har försökt att undvika lagstiftning genom att självmant sänka hastigheterna, men nu har man nått en punkt där det inte går att sänka mer.
Risken för färre anlöp till Åland är överhängande.

De åländska rederierna lider redan av den stenhårda konkurrensen på en övertrafikerad Östersjö. Och fler hot väntar i horisonten.
Frågan är hur rederinäringen, som varit och är så viktigt för Åland, kommer att se ut i framtiden.

Jonas Bladh