DELA
© Nya Åland

”Nuvarande rättspraxis skuldbelägger offret”

Det är dags att uppdatera rättspraxis i sexualbrott så att den följer allmänhetens rättsuppfattning.
I slutet av förra veckan föll domen i målet som kallats gruppvåldtäkten på studentkryssningen.

Tingsrätten gick på försvarets linje och friade samtliga fyra 19-åringar män som stod misstänkta för grov våldtäkt på en jämnårig kvinna. I sociala medier har domen fått känslorna att storma. Med all rätt.

Tingsrätten skriver att utredningen visar att kvinnan inte ”var rädd eller hade orsak att vara rädd och därför av den anledningen behövde straffrättsligt skydd för sin sexuella integritet.”

Hur resonerar tingsrätten då den kommer fram till att kvinnan inte hade anledning att vara rädd? ”Det har heller inte visats att det var anmärkningsvärt mörkt i hytten eller att någon av dem som var där skulle ha hindrat henne att gå därifrån om hon så önskat.”

Med tanke på att den stora majoriteten av tonåringar och kvinnor varnas för att hamna i just dylika situationer på grund av våldtäktsrisken är det underligt om den unga kvinnan inte var rädd. Att hon var rädd vittnar hon själv om i polisförhören. Att kvinnan var för rädd för att göra motstånd i en situation där hon omges av tre främmande män och en fjärde står på utsidan och vaktar resonerar tingsrätten kring men i domen beaktas det inte.

Ett av de största problemen med tingsrättens resonemang är att de utgår från den klassiska våldtäktsbilden. Följer man tingsrättens resonemang borde det alltså ha varit mörkt i hytten och kvinnan borde ha kämpat sig blodig för att komma bort ur situationen som vaktades av en av killarna i gänget.

Rättspraxis gör gällande att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Det är en grundbult i rättssystemet och en bra utgångspunkt. Men med tanke på sexualbrottens speciella karaktär kan man fundera på om nuvarande lagstiftning där hela bevisbördan ligger på offret är det bästa.

Den nuvarande rättspraxisen skuldbelägger offret för att hon inte gjort tillräckligt mycket. Det står i skarp kontrast med allmänhetens rättsuppfattning.

Att per automatik betrakta och stämpla alla män som potentiella sexualbrottslingar är inte rätt väg att gå. Däremot måste vi fortsätta jobba med patriarkala strukturer. Det är ett bättre alternativ än det förstnämnda eftersom det faktiskt går att göra något åt strukturer.

Hur vi ska förändra strukturerna behöver vi kunna diskutera utan att bli kallade manshatare.

I väntan på en attitydförändring är det hög tid att stoppa studentkryssningarna. Att samla tusentals ungdomar på en liten yta med ett koncept som i praktiken går ut att supa skallen av sig är att be om problem. Under våren har två misstänkta gruppvåldtäkter anmälts, en brand har startats. Man kan också fråga sig om det verkligen är den här typen av marknadsföring och bild rederierna vill odla.