Rätt respons går mot alla nedärvda instinkter
Terrorismen är ett sätt att tvinga in hela samhällen i en rädslans tyranni. Därför måste vi hålla huvudet kallt och skapa en annan framtid.
I Storbritannien, i London och Glasgow, hittas odetonerade bomber. Misstänkta terrorister arresteras och den högsta polisledningen står hand i hand med den högsta politiska ledningen och manar till ro. Allt är i professionella händer, lugnet ska upprätthållas, det är den enda rätta reaktionen på terror och hot om terror.
Vad ska de annars säga?
I Kapellskär händer det sig att Ålandsfärjan, gamla sunkiga trotjänaren, utsätts för ett bombhot. Det är inte allvarligt, de flesta inblandade vet från början att det är en sjuk människas tomma hot. Ändå blir det full alert, poliser och undersökningar. Vad ska de annat göra?
Flyget till Rhodos blir timmatal försenat för att några fåglar krockat med planet om man måste vänta på en influgen tekniker att konstatera att allt är ok. Vad skulle de annat göra?
Terrorism handlar inte om själva dåden, så avskyvärda de är, utan om den rädslans terror de sprider kring sig. Meningen med terrorismen är att göra människor rädda och medgörliga, oroliga för att ta ut stegen fullt ut, skakade in i märgen av sin trygghet för ett obestämbart hot. Då, när människor låter sig styras av sin rädsla har terroristerna lyckats, och kan bara spinna vidare och trappa upp den spiral som börjar föda sig själv när övergrepp föder övergrepp, motattacker och hämndaktioner.
Detta är förstås gammal skåpmat. Inte för inte har vi sett vad som hänt i Israel och Palestina, Nordirland, Rwanda, USA och Afghanistan/Irak. Listan kan göras hur lång som helst. Det vi inte kan och inte vet är hur man bryter rädslans spiral när den väl börjat eskalera.
Det är gott och väl att säga att människor ska förhålla sig lugna och att allt är under kontroll – men om det bevisligen inte är det? Om det bevisligen kan finnas en bomb på just din arbetsväg, på just ditt flygplan eller i just din kontorsbyggnad?
Om myndigheterna trots att de gör sitt allra yttersta inte till 100 procent kan garantera din säkerhet? Spelar det då någon roll att det är 100 gånger mer sannolikt att du dör i en bilolycka än som resultat av en terroristattack?
Självbevarelsedriften och instinkten att fly eller slå tillbaka vid fara sitter djupt, så djupt att vi har mycket svårt att sätta oss ner och fundera på vad som är bra på lång sikt. När vi själva eller våra barn är hotade är vi fortfarande rovdjur som bara med yttersta möda kan låta bli att morra och visa tänderna.
Vad, tänker ni nu, är det för naivt dravel, och vad menar människan. Att man bara ska sitta still och vänta på bomberna?
Alls inte. Vad jag menar är att alla säkerhetsåtgärder och bombspaningar och poliser i världen är nödvändiga, men inte gör oss trygga. Det var bomben före den här bomben, och bomben före den som var orsaken, och den man borde ha stoppat.
Så naivt det låter så har allt en början, och det är bara i början man kan ändra på historiens gång, före dödandet och hämnden förhindrat allt förnuftigt tänkande.
Låt oss för all del vara försiktiga, till och med rimligt rädda, men låt oss framför allt förändra framtiden. Det är så lätt att se vad som borde göras att de är plågsamt att det inte görs.
Mat åt alla. Skola. Trygghet. Framtidstro. Frihet. Jämnlikhet.
Broder- och systerskap.
