Ransonera stressen
Två månader av rast och vila på stället, hemma i Geta. I radioskugga. Ingen mejl, inga sociala medier. Inte ens tidningar.
Två månader – en längre paus än någonsin tidigare i karriären.
”Väggen” var snubblande nära, men kloka arbetskamrater gav mig insikt i att soppan var slut. Det var dags för en paus.
Mental utmattning, i alla dess grader, är ett nutida samhällsproblem. Enligt forskare är människohjärnan inte kompatibel med det informationssamhälle vi själva byggt upp på kort tid. Människan har helt enkelt inte hängt med i den utveckling hon själv har skapat.
I dag har vi tillgång till information från alla håll, alltid. Ingenting vilar, världen snurrar fortare än någonsin.
Det skapar sina offer. Stressrelaterade sjukdomar har ökat snabbt de senaste decennierna, och fortfarande har vi svårt att få grepp om den nya världen. Många unga mår dåligt i skolan, många mår dåligt på arbetsplatserna eller i hemmen.
Jag tänker inte bli en predikant som gapar om att man ska slänga sin smarta telefon stänga sitt facebookkonto för att i stället flytta till landsbygden och odla sin egen mat. Nej, informationssamhället är här för att stanna. Det ger oss oändliga möjligheter till kunskap tidigare generationer inte ens kunnat drömma om.
Men man måste lära sig att sålla. Man måste lära sig att stänga av. Man måste lära sig att koppla bort.
Att se till att ledig tid är just ledig tid är oerhört viktigt för att livet faktiskt ska gå ihop. Att våga stänga av mobiltelefonen, trots att man kanske missar ett roligt, viktigt, tråkigt mess eller facebookuppdatering eller en nyhet. Att våga strunta i att svara på ett mejl under helgen eller semestern.
För en del, som tackat nej till informationsflödet redan från start, låter det här kanske som det enklaste i världen. Men det är det inte. Allt som produceras i dag produceras för att konsumeras. Vi sätter rubriker för att du ska läsa, reklammakarna skriver slogans för att du ska köpa, Facebook bygger sina algoritmer för att du ska spendera mer tid med att skrolla ditt flöde, spelmakarna som gör dina appar bygger dem för att du ska tänka ”bara en bana till”.
Jag lyckades inte se vart jag var på väg. Men bränslet tog slut vid rätt tidpunkt. Ett par månaders vila har gjort att lusten och energin har återvänt. För många andra tar återresan betydligt längre. Stressen nöter mer än man tror, även för oss som tycker att det är under stress vi presterar som bäst. Jag har alltid talat väl om positiv stress, och jag tror fortfarande att den existerar. Men det får inte bli för mycket, den måste kontrolleras och doseras. Och den måste kombineras med vila.
Annars blir det soppatorsk.
