Rädda och maktlösa vill köpa sig trygghet
Terrorbalans fungerar. Bevisligen.
Men bara för dem i vars intresse det ligger att förtjäna pengar på att tillverka vapen, försvarssystem, spionageutrustning och andra mackapärer som ska inge den som har dem känslan av trygghet, och den som inte har dem rädsla och maktlöshet.
Och den sistnämnda känslan ska förstås leda till en upprustning av arsenalen för att köpa mer trygghet.
Med det kalla kriget demonterat vet vi i dag att alla de miljarder som spenderades på att bygga upp missil-silos och dito försvar i Europa var fullkomligt bortkastade pengar. Allt byggdes, stod där, och demonterades, till ingen nytta för någon, utom för dem som tog betalt. Den som vill försvara försvaret kan naturligtvis hävda att vinsten var att inget hände.
Den som skaffar sig vapen för att kunna försvara sig hoppas självfallet på att blotta förekomsten av dem ska betyda att de inte behöver användas. Att man genom att beväpna sig morrat övertygande och visat tänderna åt fienden, som ska loma iväg med svansen mellan benen.
I USA hålls denna rättighet att försvara sig högt. Det är en viktig individuell frihet att kunna skapa sin egen trygghet och förbli oberoende av statlig inblandning eller hjälp.
Problemet är förstås, som vi nyligen på ett så förfärligt sätt fått erfara, att det finns sjuka människor, och det finns människor som vill andra illa. Det som skulle vara ett försvar (även om försvar och automatvapen känns som en osannolik kombination) blev ett anfall med förödande konsekvenser.
Om denna sjuka människa, som sköt ihjäl tjugo små barn, inte i sitt hem hade haft tillgång till fem olika dödliga vapen, hade skadan av hans galenskap blivit mindre.
När vapenlobbyn i USA nu förklarar hur man ska komma tillrätta med det man upplever som en ökande otrygghet i skolan följer förslaget terrorbalansens logik: Även lärarna ska beväpnas och ha rätt att bära vapen för att försvara sina elever.
Grundfrågan är mycket enkel. Var är man tryggare? I ett samhällle med mycket vapen eller ett samhälle med lite vapen? Ökar tryggheten med möjligheten att med vapenmakt försvara sig mot inkräktare eller yttre hot?
Enligt Dagens Nyheter förhåller det sig så här: De amerikanska mordtalen är 6,9 gånger högre än hos 22 jämförbara i-länder tillsammans. Antalet mord där skjutvapen använts är 19,5 gånger högre.
80 % av alla mord som orsakas av skjutvapen sker i USA.
Paradoxalt nog ökar inte stödet för striktare vapenlagar i USA, trots ovedersägliga siffror. Friheten att bära vapen, som grundar sig på en vag formulering i ett tillägg till den amerikanska författningen från 1787, är särskilt för den amerikanska högern en så viktig sak att man valt att ta högljudd strid, bland annat mot att vissa delstater infört begränsningar som med våra mått mätt är fullt rimliga.
Även i denna fråga, som i ljuset av siffror och statistik har en självklar lösning, är problemet egentligen inte vapenkontroll eller inte, utan den djupa, djupa misstro många amerikaner känner mot staten och dess förmåga och rättighet att stå för något positivt.
Det är utmaningen, och där tycks inte heller den senaste tragedin föra amerikanerna ett enda steg närmare försoning mellan lägren.
