Putins tredje presidentperiod blir inte en promenad i parken
Vann Vladimir Putin det ryska presidentvalet utan valfusk? Fick han sina 64 % av rösterna i ett ”rent och ärligt val”, som Putin tårögd hävdade när han talade till sina anhängare i Moskva?
Med all säkerhet inte.
Redan i dag står det klart att det förekom ett omfattande valfusk, frågan är bara hur organiserat det var, och i vilken omfattning det förekom.
Alla, också politiska motståndare och utländska observatörer från olika håll visste att Putins valseger var given. Frågan är snarare vad som händer efter det som var förut bestämt, hur hårt Putin slår ned på sitt politiska motstånd och i hur hög grad yttrandefriheten förblir inskränkt efter valet.
Det som hänt kan ändå vara början till slutet på Putin-eran, för under valkampanjen har äntligen den ryska medelklassen vaknat politiskt, och yrvaket konstaterat att man kanske ändå inte är nöjd med att bli lite rikare och få det lite lättare samtidigt som man fortfarande inte har något reellt att säga till om, och samtidigt som en utbredd korruption är vanlig vardag i Ryssland.
Oppositionen mot Putin har vuxit sig förvånansvärt stark och högljudd under det senaste året. Det, i kombination med de allvarliga misstankarna om valfusk, kan tvinga Putin in i en dialog.
Redan på måndagen planeras massdemonstrationer mot Putin, och om han inte lyckas desarmera situationen genom någon form av eftergifter och diskussioner, kan segraren i detta ”rena” val snabbt finna sig på mycket, mycket skakigare mark än under sina första två presidentperioder, då han var envåldshärskare i Ryssland.
Ryssland utan Putin är inte heller det ett scenario som tilltalar utomstående observatörer. Många ser honom som en autokratisk och odemokratisk härskare, men också som den enda som kan ge landet tillräcklig enighet och stabilitet under den kommande mandatperioden.
Efter presidentvalet i Finland vidtog vardagen omedelbart, med knappt en axelryckning.
I Ryssland har det bara börjat.
