Provokation inbyggd i stadens budgetförslag
En helt ny sorts stadsdirektör, det är vad Mariehamns stad fått i Edgar Wickström.
Stadsdirektörens budgetförslag är mycket mer än ett dokument som förbigås med tämligen likgiltigt lugn. Det är ett osande, politiskt förslag med en tydlig slagsida åt högerkanten.
Företrädarna på posten, Ritva Sarin-Grufberg och Bjarne Pettersson, var betydligt lågmäldare i sin framtoning, till och med så att Bjarne Pettersson smälte väl in i tapeterna i sin ovilja att komma med synpunkter som kunde tolkas som politiska.
På gott och ont är den tiden förbi.
I det förslag som Edgar Wickström lagt fram är i princip alla investeringar som staden haft i sin investeringsplan borta. Inget Övernäs skola, som stått på tur i många, många år. Ingen ombyggnad av Ålandsvägen. Inga pengar till torrdocka för Pommern. Ingenting annat än det som redan är påbörjat.
I intervjun i tisdagens Nya Åland säger Edgar Vickström att det bara finns en fråga att ”göra politik” av, nämligen planeringen av de nya bostadsområden, ett påbörjat projekt som ännu går att stoppa.
Pratade man med Edgar Vickström, bankdirektören, i hans förra liv, hade han inte mycket till övers varken för politiker eller att ”göra politik”. Ändå är det just det som är demokratins livsluft, att jämka och diskutera olika åsikter och fatta gemensamma beslut.
Möjligen har stadsdirektören fått det politiska uppdraget att ta fram en extrem sparbudget. Möjligen gör han det för att visa framfötterna med sitt ekonomiska kunnande och peka med hela handen i den riktning han tycker att staden ska gå.
Det betyder inte att det finns en politisk majoritet i det nyvalda stadsfullmäktige för en så stram budget. Det är kanske en lärdom som Edgar Vickström får lov att göra, att det inte är det som för stadsdirektören framstår som självklart som gäller, utan att en samling politiker med sinsemellan helt olika prioriteringar och väljargrupper att tillfredsställa har makten. Budgetförslaget brukar både i stadsstyrelsen och i fullmäktige utsättas för rejäla justeringar, och så ska det naturligtvis vara.
Det goda med stadsdirektör Edgar Wickströms mer politiska, stil är att den är tydlig och tidig. Både medborgare och politiker ställs tidigare i budgetprocessen inför drastiska förslag, tvingas fundera på åsikter och argument och kanske också på konsekvenserna av
Det dåliga är att en stadsdirektör som tar en så tydligt politisk och kontroversiell position riskerar försvåra samarbetet med den politiska majoritet han sedan ska arbeta för, och vars beslut han ska verkställa.
Ser man på valresultatet ökade stödet för Socialdemokraterna drastiskt i Mariehamn, samtidigt som Liberalerna, som drivit en sparlinje tillsammans med Moderaterna, tappade mandat, vilket inte alls pekar på att medborgarna i Mariehamn vill det som stadsdirektören vill.
Låt oss se hur den slutar, den konfrontation som definitivt står på menyn mellan en kontroversiell stadsdirektör och politiker som med ett val i ryggen borde känna sig tämligen trygga att fatta de beslut om saker de lovat väljarna.
