DELA
© Nya Åland

Problematisera alkoholfrågan, och ha en trevlig fest

Det är en intressant diskussion, den som uppstått kring den nu återuppståndna Idrottsgalan.
Efter vad som uppenbarligen, ur idrottsrörelsens synvinkel, var ett misstag i arbetet, är alkoholserveringen på galan återinförd och allt är glädje och fröjd.
Det som inte stämde, det var påståendet att sponsorerna, Posten Åland, Paf, Maridea, Strax Online, Cainby, Mariehamns stad, Viking Line och Ålandsbanken skulle ha krävt alkoholservering som ett villkor för sponsoreringen. Enligt Björn Wennström i sponsorgruppen ville man vara med för att idrotten är viktig, inte för att det serveras sprit på galan.
Så var det med det.

Å andra sidan säger Wennström också: ”Det sades då (efter det första beslutet om att avstå alkohol, red.anm) i gruppen att man var med på att fortsätta samarbetet men att representations- och marknadsföringsvärdet av ett årsmöte på en söndag under våren självklart skiljer sig markant från en stor gala för närmare 500 personer, med allt vad detta innebär av mediabevakning och spridning.”

Att detta var alternativen var inte sponsorernas beslut, utan Ålands idrotts. Uppenbarligen trodde man inte på att en gala eller större fest utan alkoholservering skulle locka människor, och sponsorerna var helt logiskt inte intresserade av att stöda ett vanligt årsmöte på samma sätt som en galatillställning.
Tur det, för vad skulle Ålands Idrott ha satt pengarna på då? En egen massör till varje mötesdeltagare?

Nu är det förstås ingen katastrof med den civiliserade mängd alkohol som serveras på biljetten, som folk betalar egna pengar för. Det finns ett värde i att samlas och uppmärksamma idrottsåret som gått, och alkohol ingår i vår festkultur sedan urminnes tider.
Det som man kan och ska problematisera är varför det är så komplett omöjligt att tänka sig en stor fest där det inte förekommer alkohol, ens i idrottsliga sammanhang där frågan per automatik borde ställas.

Kaj Backas, som initierade diskussion, menar att idrottens pengar ska gå till idrotten, och att alkohol inte borde serveras när minderåriga är med i programmet och även som pristagare.
Hur stor vore uppoffringen för de vuxna på Idrottsgalan att låta bli att dricka på denna enda kväll? Varför vill man inte det? Vilken är signalen till idrottande ungdomar om hur det går till när tränare, aktiva idrottare och föreningsaktiva festar?

Låt oss hoppas att diskussionen går vidare, att Idrottsgalan blir den trevliga och glada kväll som arrangörerna jobbat hårt för och som den åländska idrotten är värd, och att följden av diskussionen åtminstone blir att den överkonsumtion som förekommit under tidigare galor nu anses mindre rumsren.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax