DELA
© Nya Åland

Pratar man i Mariehamn om rätt saker för framtiden?

Ombyggnaden av Ålandsvägen. Ett åtta våningar högt hus bredvid Magazin. En allé på Nygatan. Bostadsöar i Slemmern. Utbyggd Sittkoff-galleria på Alko-tomten, numera Emmaus. Det maritima Mariehamn. Sjöfartsstaden. Ekostaden.
Det har egentligen aldrig rått brist på idéer om hur Mariehamn ska utvecklas. Problemet är att inte ett endaste projekt av dem som drivits under de senaste åren gått i mål.
Detta är inte en klagovisa över de krafter som strävat mot vissa förändringar. Ser man bakåt i tiden borde Socis aldrig har rivits, ÅCA-huset borde står kvar, och man borde funderat väldigt noga över rivningen av gammal trähusbebyggelse i staden. Allt det blev av, och det hjälpte inte ett dugg för att göra Mariehamn ”modernt” och ”konkurrenskraftigt”.

Det finns egentligen bara en sak som biter, och det är att satsa stort på att få staden att växa, och därmed också gjuta nytt liv i centrum. Flera människor = mera handel = mera människor = ännu mera handel.

Så. Hur får Mariehamn flera människor, gärna av den sort som konsumerar saker eller upplevelser i centrum?
Är det genom flera parkeringsplatser?
Är det genom att riva det gamla telegrafhuset och ge Eriksson Capital möjligheten att bygga på höjden?
Är det genom att bygga/renovera skolor och daghem?
Är det genom att bolagisera hamnen?
Är det genom att göra det svårare för ideella föreningar att verka, eller genom att få in mera pengar genom att ta betalt av alla som verkar i stadens fastigheter?

Fler bostäder skulle kanske göra det billigare att bo i Mariehamn. Kanske skulle en mångfald av boendeformer öka inflyttningen.
Parkeringsnormerna är ett otyg för staden, och en spärr för många projekt som kunde sikta framåt.
Ett urskiljningslöst bevarande-mantra är lika destruktivt som önskan att bara riva allt som inte passar in i det nya, släta och kommersiella. Folk vill ha folk, och folk vill ha variation.

När människor väljer bostadsort idag är själva bostaden bara ett argument. Närapå lika viktig eller viktigare för unga familjer är infrastrukturen, vården och skolan och fritidsaktiviteterna.
Och allra viktigast är jobben. Finns de?

Kanske sätter stadens föräldrar lite för mycket krut på detaljer, och lite för lite på den stora bilden? Bara som en reflektion, efter det senaste utdragna fullmäktigemötet, som till stor del handlade om ännu en stadpslaneringsfråga.

Nina Fellman