DELA
© Nya Åland

Positiva politiker ger större intresse för politiken

Vems är ansvaret att åtgärda det allt bredare politikerföraktet i vårt samhälle? Politikernas? Eller är det media som är både skurken och räddaren?
Det mesta av ledarkommentarer och referat från lagtinget och från landskapsregeringens arbete har en negativ eller neutral utgångspunkt. Särskilt om man inte är insatt i de frågor som diskuteras blir det väldigt tekniskt, väldigt juridiskt och väldigt småttigt.
Som ledarskribent har man som uppdrag att vara kritisk, alldeles särskilt mot dem som innehar den verkställande makten. Regeringen ska också journalistiskt granskas hårdast av alla, därför att det är regeringen som bestämmer.
Det gör att mediabilden av en landskapsregering nästan alltid är negativ. Journalistiken slår ner på det som hakar upp sig, inte på det som rullar på utan problem.

Dessutom är lagtingsdebatten i långa stycken upprepningar av sådant som sagts tidigare. För att förstå vad som egentligen sägs måste man kunna greppa undertexter, tidigare åsikter och beslut.
Ungefär där har de flesta läsare, tittare, lyssnare och medborgare trillat av eller fallit i sömn.
Inte för att politiken är oviktig. Inte för att det som görs är dåligt eller ointressant. Inte för att alla politiker är dumma eller pratar strunt, utan för att man inte orkar följa med tillräckligt noga för att förstå, och för att ingen pratar så man orkar bry sig.

Problemet är kanske att vi har för få populister i Ålands lagting och Ålands landskapsregering. Och då menar jag inte populister i en nedlåtande och negativ mening, utan populister som i politiker som förmår förenkla och förtydliga politiken så att den blir begriplig och intressant. Politiker som kan tala till folk, inte bara till andra politiker.
Ibland sägs det att det är en negativ och beklaglig utveckling att allt förytligas och fördummas, att det aldrig går att gå på djupet, att viktiga diskussioner ska förenklas in absurdum.
Jag tror inte att risken är överhängande, snarare tvärtom. Viktiga och svåra saker måste diskuteras på ett begripligt sätt, inte förenklat, men tydligt.

Inför riksdags- och lagtingsvalet finns mycket att göra för att skapa ens en gnutta intresse för politik. Det åländska valdeltagandet är på en beklagligt låg nivå, och skulle absolut vinna på en politisk diskussion som handlade om tydliga sakfrågor, känslor och ideologi.
I den åländska politikerkåren finns det några stycken med förmågan, även om den inte alltid kommer till användning. Ta en Katrin Sjögren, en Danne Sundman, en Harry Jansson eller en Camilla Gunell, och du fattar plötsligt vad politik handlar om.
Därmed inte sagt att det inte finns andra goda talare i åländsk politik, men många är tyvärr behäftade med ett sällsynt missklädsamt och ointressant behov av att peka på andras fel, att gräva i gamla oförrätter och att hellre prata om andras misslyckanden än vad man själv vill.

Sluta med det! Och sluta tjafsa om allt möjligt gammalt.
Skapa en plattform, om lagtinget är fel plats, där politisk diskussion kan föras för medborgarna, inte bara i det interna och ofta bittra och småaktiga politiska käbblet.
För att svara på den inledande frågan: Självklart har media ett ansvar för den bild av politiken vi förmedlar, men slutgiltigt är det politikerna som representerar sig själva. Ingen annan.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax