DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Politisk teater eller reellt maktanspråk?

För tredje gången den här mandatperioden är frågan om misstroendeomröstning mot regeringen aktuellt.

Det verkar vara mer politisk teater än ett faktiskt anspråk på regeringsmakten.
Oppositionen hotar med att i dag, onsdag, lämna in misstroende mot regeringen Sjögren. Bakgrunden till hotet om misstroendeomröstningen är kansliminister Nina Fellmans (S) svar på en insändare i Nya Åland förra veckan där hon bemöter Ålands framtids kritik om hanteringen av Veikkausfrågan. Uttryck som att bli tagen på sängen och att sitta i knäet på Sannfinländarna tyckte Fellman var rasistiskt och kvinnofientligt, vilket hon svarade i Nya Åland.

Oppositionspartierna, med Ålands framtid i spetsen, har reagerat kraftigt på Fellmans svar. Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) uppmanades att avsätta kansliministern, annars skulle förtroendet för regeringen vara förbrukat.

Orsakerna till varför Ålands framtid vill driva frågan är tydliga i sammanhanget. Varför har då Centern valt att haka på?

Enligt Centerns gruppledare i lagtinget Harry Jansson är det inte bara ordväxlingen mellan Fellman och Ålands framtid som ligger till grund för beslutet. Det handlar om en sammantagen bild av arbetet under mandatperioden.

Den sammantagna bilden kokar egentligen ner till kommunstrukturreformen, som Nina Fellman är regeringens främsta representant för, trots att det är hela regeringens politik. Att Centern ser en chans att återigen visa sina väljare att de med alla verktyg kämpar mot reformen är helt i linje med partiets oppositionspolitik.

För att fälla regeringen behövs 16 av lagtingets sammanlagt 30 röster. Regeringspartierna har 17 platser vilket betyder att tre ledamöter måste byta sida för att bilda majoritet. I praktiken krävs att ett helt parti hoppar av regeringssamarbetet. Att ordväxlingen mellan kansliministern och Ålands framtid skulle ligga till grund för tre sidbyten är inte troligt. Det inser även representanter för oppositionspartierna.

Oppositionen sätter sitt främsta hopp till att Moderat samling ska överge samarbetet. Det var också målsättningen för drygt ett år sedan när den första misstroendeomröstningen på tolv år genomfördes i lagtinget. Då var det styrelseordförandebytet i Paf som låg till grund.

I samband med det uppvaktades Moderaterna med bland annat ett löfte om lantrådsposten. Men diskussionen om en gemensam politik som underlag för ett regeringssamarbete fördes inte, utan flörten handlade då mest om fördelning av poster.

I mars 2017 hotade Centern på nytt med misstroende i samband med betygsvärderingsdebatten. Då gjorde oppositionen inte slag i saken.

Det som talar för att regeringen håller ihop är kommunstrukturreformen.

Arbetet med kommunstrukturen har genomsyrat regeringens arbete hela mandatperioden och var en stor del i Katrin Sjögrens regeringsförhandlingar. Regeringspartierna står starka i sin övertygelse att det är dags för en förändring. Lika stark är Centern i sin övertygelse att regeringens kommunstrukturreform är förkastlig.

En misstroendeförklaring är det mest kraftfulla verktyget som den parlamentariska demokratin har att tillgå. Men det räcker inte, det måste finnas ett tydligt alternativ för nästa steg.

Om oppositionspartierna anser det vara läge för en misstroendeomröstning måste de vara beredda på att göra anspråk på regeringsmakten. Då måste det finnas en gemensam politik för de partier som ska bilda regering.

Vilka frågor är oppositionen beredd att göra avkall på för att locka över till exempel Moderaterna? Vilken politik ska vara grunden för ett kommande regeringssamarbete?

Om oppositionen inte kan föra fram ett verkligt underlag för regeringsförhandlingar blir misstroendeomröstningen bara ett spel för gallerierna, igen.