DELA
© Nya Åland

Politisk okunskap om journalistik

Än den ena, än den andra uttalar sig om förslaget till nytt styre på Ålands radio. Dessvärre med skrämmande grunda kunskaper om journalistik.
Liberalernas Julia Birney är den sista i raden av politiker och andra som givit sig in i debatten om hur Ålands radio ska styras. Det är bra att frågan debatteras, men det är ofta skrämmande dåligt kunnande bakom det politiska tyckandet.

Utan att alls ta ställning i frågan om hur ÅRTV ska styras i framtiden, därtill är jag för dåligt insatt i bolagets interna förhållanden, måste man ändå ifrågasätta den ton i vilken debatten förs.

Birney skriver i sin insändare (i gårdagens Nya Åland): ”Public service som drivs av skattemedel kan inte jämföras med privata media som drivs av privata medel och intressen.”

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att riksdagskandidaten Birney på allvar anser att jag och mina kollegor på Nyan och tidningen Åland styrs av våra ägare i vad vi skriver. Det är en direkt förolämpning mot den största delen av den hårt arbetande åländska journalistkåren.

Men det är också så okunnigt och dumt att den egentligen inte förtjänar en ledare som denna, men okunskap och dumhet måste också bemötas.

Birney , och som sagt många andra i debatten som skrivit liknande inlägg, har två stora brister i sitt resonemang.

Den första är att de inte vet på vilka grunder vi journalister arbetar. Vi lyder under lag, men också under Journalistreglerna, branschens egen självreglering (finns att läsa på: jsn.fi). De tre första reglerna av de 35 lyder:

1. Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.

2. Avgöranden om innehållet i informationsförmedlingen ska fattas på journalistiska grunder. Denna beslutanderätt får inte under några omständigheter överlåtas till någon utanför redaktionen.

3. Journalister har rätt och skyldighet att avvisa påtryckningar eller löften som syftar till att styra, förhindra eller begränsa informationsförmedlingen.

De tre första reglerna handlar alltså om det oberoende som kommersiell media inte har, enligt Birney och andra. Journalister är skyldiga att följa dessa regler, att inte ta order från andra och inte påverkas av utomstående. All god journalistik ska således vara oberoende, såväl journalistik från kommersiella aktörer som offentligt finansierade.

Då är vi framme vid den andra bristen. Att inte kunna skilja på oberoende och opartisk. Det är nämligen skillnaden mellan kommersiella medier och public service. Vi får – ska! – ta ställning, som här på ledarsidan. I public service får man inte det.

Att försöka vinna politiska poänger genom att misstänkliggöra vissa journalister är billigt. Att försöka göra det utan att veta vad man talar om är dumt.