Politisk agenda när näringslivet har visioner
Nya organisationer, ett forskningsinstitut, mer resurser till lagberedningen, mer resurser för näringslivet på näringsavdelningen.
Detta är bara några exempel ur den önskelista Ålands handelskammare lämnar i sin rapport Affärsplan Åland.
Låt oss inledningsvis konstatera; detta är en bra rapport. Den är klar och redig och tydlig med sina målsättningar. Den är en utmärkt utgångspunkt för framtida diskussioner just för att den sätter sig som ett fiskben i halsen med flera kontroversiella och obekväma krav.
Samtidigt är den naturligtvis en partsinlaga för det åländska näringsliv som organiseras i Ålands handelskammare, och det blir närmast lite gulligt när vd Daniel Dahlén i en intervju i Nya Åland hävdar att detta inte är politik.
Självklart är det politik, i sin högsta potens. Handelskammaren försöker, på ett professionellt och genomtänkt sätt, styra samhällsutvecklingen i en viss för dem gynnsam inriktning, ofta med argumentet att det som är bra för näringslivet är bra för Åland. Det är fullt legitimt att göra så, men det är ingalunda en opolitisk högre makt som står vid spakarna.
Så till innehållet. Allra bäst är de delar av rapporten där man går ner på detaljnivån, där man faktiskt kan visa på hur beviljandet av näringsrätt kan förbättras och tydliggöras, eller vilka områden näringslivet finner det intressant att satsa på (sjöfart och teknik).
Intressant läsning är det också när man i rapporten berättar om vilka infrastrukturella åtgärder handelskammaren anser att landskapet ska vidta. Det är nämligen där den politiska agendan (därmed inte sagt att den är odelat partipolitisk) vidtar.
Här några exempel:
1. ”Den obalans som råder mellan skrivningar och satsningar på primärnäringarna samt motsvarande gällande det övriga näringslivet inom landskapet måste åtgärdas.”
I klartext vill man föra över resurser på näringsavdelningen från jordbruket till näringslivet. En politiskt mycket het potatis.
2. Om lagstiftningen: ”Genom en samhällsreform skapas större möjligheter att få organisationer som klarar av att leva upp till de ökade lagstiftningskraven.”
Här har vi ytterligare ett krav på mer resurser för rådgivning till näringslivet. Vilka dessa organisationer är eller hur de ska finansieras sägs inte i rapporten.
3. ”Näringsrätten ses över och revideras.”
Jo, jo, men hur?
4. ”Incitament skapas för att stimulera utbyggnaden av mobilt bredband över hela landskapet.”
Incitament brukar betyda pengar. Gissningsvis är det samhället som ska stå för incitamenten.
5. ”Långsiktiga mål får inte äventyras beroende av vilken politisk majoritet som innehar regeringsmakten.” ”Detta kan uppnås genom införande av näringslivskonsekvensanalyser…”.”Planen bör vara en bred överenskommelse mellan landskapsregeringen och handelskammaren, undertecknad av såväl den politiska majoriteten samt den politiska minoriteten.”
Här tar handelskammaren ett steg längre och vill bli en part i den politiska beslutsprocessen. Är man då beredd att ta på sig krav på medverkan och att leva upp till givna investeringslöften om konjunkturerna skulle vända inom en prioriterad bransch?
Riktigt svårt blir det när man i rapporten kommer fram till skattetryck och offentlig sektor. Kommunalskatten ska inte helt oväntat sänkas till 13 % och ”kommunala avgifter säkerställas så att de inte överstiger kostnaderna”. Tänk bara, att ingen kommit på det förut! Uppenbarligen vet handelskammaren något som ingen politiker eller tjänsteman ute i kommunerna vet, eftersom det är precis det man i kommunerna kämpat med i åratal. Samtidigt avslutas rapporten med att ”Upplevd offentlig service ska kvarstå vid dagens nivå” samt att ”ett rikt utbud av tjänster är nödvändigt och bör liksom vår och omsorg hålla hög kvalité.”
Ok. Gärna skulle man ju höra fler detaljer om hur detta ska åstadkommas med mindre pengar och färre personal. Annars låter det förbryllande likt politisk valreklam:
Mer av allt, men mest till oss. Och staten betalar.
