Polisen behöver sina resurser
Grova våldsdåd är, tacksamt nog, fortfarande ovanliga på Åland.
Men polisen måste försäkra sig om att den har rätt utbildning för skarpt läge.
Utifrån det vi vet i dag ser polisen ut att ha gjort det bästa av den svåra situationen i Eckerös skogar på söndag kväll. Ingen skadades fysiskt trots att ett trettiotal skott avlossades, gärningsmannen kunde gripas och polisen avfyrade aldrig sina vapen.
Det var den lilla, men välutbildade specialstyrkan som Åland har som kallades in. Händelserna visar att det behövs välutbildad personal som snabbt kan ta sig an svåra situationer när det är skarpt läge.
Åland har varit väldigt förskonat från grova våldsdåd, tack och lov. De flesta poliser som arbetar på Åland har inte varit med om något liknande. För att hitta ett fall där polisen blivit beskjuten får man gå ända tillbaka till 1980-talet, säger poliser som Nya Åland pratat med. Sett ur det perspektivet har risken för våldsdåd har inte ökat på Åland, även om vissa i politiska syften målar upp hotbilder.
Forskning i Finland visar ändå att våldsamt motstånd mot polisen förekommer. De senaste åren har flera poliser skjutits i tjänsten och trenden på rikshåll är oroväckande. Någon motsvarande trend går ändå inte att skönja på Åland i nuläget.
Det betyder inte att den lokala polisen inte behöver vara förberedd. Eftersom polisen sällan får träna på liknade situationer ute på fältet är utbildningen avgörande för att polisen ska klara av uppdraget på bästa sätt när det verkligen gäller.
Polisen i framför allt riket, men också på Åland, har haft hårda sparkrav på sig under de senaste åren. På Åland har personer i yttre tjänst flyttat till inre tjänst utan att någon ersatt dem, vilket betyder färre poliser på fältet.
Landskapsregeringen har stora sparkrav på sig under de kommande åren om den ska nå upp till sina egna målsättningar. För att nå dem kommer landskapsregeringen att tvingas vrida på varje sten. När den gör det ska den minnas att utbildning är en färskvara och att den åländska polisen bör garanteras god vidareutbildning på svenska i Finland.
Det är också viktigt att polismyndigheten tar sitt ansvar och möjliggör för sina anställda att åka på vidareutbildning, trots att resurserna är knappa. Det dagliga rutinarbetet måste skötas men polisen måste också kunna satsa på fortbildning eftersom det utvecklar myndigheten.
Men inte ens världens bästa specialinsatsstyrka kan stoppa alla våldsdåd. För att motverka dem behövs betydligt långsiktigare insatser för att motverka missbruk och socialt utanförskap. Det kräver både tid, pengar och engagemang. Här har ett mindre samhälle en styrka eftersom man har koll på varandra i större utsträckning än i en storstad.
En av de stora utmaningarna som finns i nuläget är den stora ökningen av narkotikabrott och narkotikaanvändning som polisen larmade om i höstas verkar slå in. Det handlar inte bara om ungas allt liberalare syn på narkotika utan också om all de brottslighet som kan kopplas till narkotika, till exempel stölder, skadegörelse och misshandel.
Att den åländska polisen under hösten noterat att rivaliserande narkotika gäng haft uppgörelser också på Åland är ett symptom på att narkotikahandeln växer på Åland. När landskapsregeringen ska spara ska den också fråga sig om det är rätt tillfälle att spara på polisen just nu.
I ett långsiktigt perspektiv är det därför viktigt att polisen får tillräckliga resurser för mindre spektakulära brott. Polisen behöver också kunna utreda ”vardagsbrott” inom en skälig tid för att förtroendet för den inte ska undermineras i sakta men säkert.
Från riket kommer medierapporter att utredningar tar allt för länge. Den problematiken syns också på Åland. Lägger man dessutom till de långa köerna i rättsväsendet kan man i längden få problem med rättsäkerheten då det kan ta över ett år innan ett ärende behandlas i domstol.
