DELA
© Nya Åland

Petterssons monstruösa bläckfisk lurar på hederliga åländska gäddor

Ska vi vara kapitalister, eller vadå?
I tisdagens ledare i tidningen Åland når Jörgen Pettersson en all time high, för att uttrycka det på lite käckt aktiespekulantspråk. Hans analys av händelserna i Ålandsbanken har alla ingredienser för en riktig grabbhistoria, rock´n´roll, manlig vänskap, hotfulla östspekulanter och till råga på allt en nationalbank som ska räddas.

Sorry att spräcka drömmen, Jörgen, men du pratar strunt.
Vi lever i ett ekonomiskt system som på många sätt kombinerar de bästa av världar, en fri marknadsekonomi med en stabil välfärdsstat, en möjlighet för alla att blir rika med trygghet för de svagaste.
Om den modellen ska fungera, särskilt marknadsekonomin som Jörgen Pettersson annars så gärna omhuldar, så kan ingens pengar lukta, inte ens det finlandssvenska storkapitalets.

Denna mytiska monstrositet till bläckfisk som i Petterssons värld lurar på djupen och bara vill åt alla hederliga åländska gäddor måste få köpa lika fritt som ÅTTs storägare Johan Eklund är beredd att sälja både Ålandsbanken och sitt aktieinnehav i ÅTT, om någon betalar. Och så mycket för den lojaliteten och långsiktigheten.
Kanske vore det skäl att komma ihåg att det finlandssvenska kapitalet de facto består av en samling rätt konservativa och försiktiga institutioner vars främst mål är att bevara svenskan i Finland.
Det är absolut säkert så att det inom Ålandsbanken pågår en maktkamp som dels har personliga undertoner, dels handlar om hur banken ska drivas framåt. Däremot handlar det inte om en strid mellan ålänningar och finlandssvenskar, eller en strid där vissa ålänningar per definition är goda och andra per definition är onda.

Det riktigt ruttna i Jörgen Pettersson analys är inte enfalden, utan det faktum att han blåser till en nationell strid med institutioner och personer som inte vill oss ålänningar illa. Det kan inte vara så att vi på Åland ska begränsa vårt ägande och våra investeringar till enbart åländska företag, och det kan inte vara så att vi ska stänga våra gränser för investeringar utifrån.
Ska Ålandsbanken växa så måste den jobba tillsammans med någon annan, det är en strategi som länge varit på tal och som förr eller senare måste realiseras. Redan nu är den finländska marknaden mångfalt viktigare för banken än den åländska.

Det viktiga för Åland är inte vem som äger företagen, utan hur väl de sköts. En framgångsrik bank med säte på Åland ger arbetsplatser och pengar till Åland. Det gäller lika väl för Viking Line, Eckerölinjen eller Birka Line. Nokia är inte längre ett finländskt bolag om man ser till ägarstrukturen, men ett viktigare företag finns inte för landet.
Om Ålandsbanken har en bra grej, om det är en bra affär som någon vill utveckla med målet att tjäna pengar, med vilka argument ska vi då motsätta oss det?
Inte kan vi väl säga att det inte går om det inte är ålänningar? Är verkligen åländska investerare mindre intresserade av pengar, och mer benägna att utveckla Åland?
Ska vi kanske börja gifta oss med våra syskon också, för att hålla allt i familjen?
Vilket väljer vi, skyddad verkstad eller fritt näringsliv?

NINA FELLMAN