DELA

Partiledarna eniga om vikten av samarbete

Det är svårt för oppositionen att profilera sig mot en enig regering.
Vilka formbesked fick vi i gårdagens partiledardebatt? Hur är den politiska temperaturen på Åland, fem före budget? Hur jobbar oppositionen? Kan man dra några slutsatser om inriktningen på budgeten av det som sagts hittills?

Låt oss spekulera .
Det var ingen jättehetsig debatt, därtill är regeringspartierna just nu för samspelta och för inriktade på att få budget och regerande att fungera. Det samförstånd som hamrats fram i budgetmanglingen håller uppenbart också utanför förhandlingsbordet, och partiledarna för de övriga regeringspartierna hänvisar påfallande ofta till lantrådet Camilla Gunell i ord och gester.

Särskilt eniga är man i processen kring samhällsstrukturreformen. Från Moderater till Socialdemokrater är samsynen stor om att den färdplan man nu jobbar med är både transparent, konkret och framåtsyftande.
Oppositionspartiet Liberalernas främsta kritik, formulerad av partiordförande Katrin Sjögren, är att man inte kan säga så mycket ännu, för att man inte sett någon lagframställning. Det är en ganska mild, för att inte säga ljummen kritik. Liberalernas största problem i opposition är att regeringen gör ett hyfsat jobb, och att det nästan inte finns någon punkt i regeringsprogrammet som inte Liberalerna kunde skriva under på, om de fått vara med.
Därmed reduceras kritiken till form- och gnällfrågor som en vettig människa som Katrin Sjögren har svårt att sätta mycket tryck bakom.

Annat är det med Ålands framtids Axel Jonsson, som i debatten fick Moderaternas Johan Ehn att framstå som en gråsosse. Och det berodde inte på att Ehn klivit vänsterut, utan på att Axel Jonsson placerat sitt parti så långt ut på högerkanten att trovärdighetsstupet är mycket nära.
Särskilt om han inte konkret kan påvisa hur han faktiskt får ens matematiken att gå ihop i de gigantiska sparkraven, för att inte tala om det mänskliga lidande som kunde förorsakas av den drastiska nedskärningar Jonsson förespråkar.

Jonssons kastade handske, kritiken från högerkanten, var det främst Johan Ehn som plockade upp, med en inte alldeles liten faderlig klapp på huvudet, nästan av samma omfattning som obundne Gun-Mari Lindholms försök att krama livet ur Jonssons argument.
Axel Jonsson tycks fullt kapabel att försvara sina åsikter som en vuxen människa, så sluta med det.

Det känns nästan ovant, men man får nog konstatera att det i landskapspolitiken just nu råder en hyfsad arbetsro, att regeringen i de viktiga frågorna rör sig framåt om och inte med blixtens hastighet.

När budgeten presenteras nästa vecka får man hoppas att den samarbetsanda som tycks prägla regeringsarbetet också gett avtryck i konstruktiva beslut, och att man faktiskt lyckats med det som alla i partiledardebatten efterlyste, nämligen förmågan att både gasa och bromsa Åland ur det ekonomiska trångmålet.
Om det så ska ske med Paf-medel så behöver åländsk ekonomi lite kickstart, inte ett stryptag om offentlig sektor.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax