DELA

Pang! Rätt in i valurnorna för Tobben och regeringen

En framgång för den åländska jägarkåren, och en fjäder i hatten för regeringen var tisdagens besked om vårfågeljakten.
Varning dock för att sista ordet knappast är sagt i frågan.
Ända sedan den åländska vårjakten avskaffades genom EUs fågeldirektiv har det varit varje regerings och manlig ministers våta dröm att få vara den som ser till att denna uråldriga frihet ges tillbaka till det åländska folket.
För den grupp ålänningar som jagar eller har ett känslomässigt band till vårjakten finns inget bättre, och de är ändå tillräckligt många för att räknas noga, särskilt under ett valår.

Man har försökt och försökt utan att hitta en framkomlig väg, ända tills man nu, efter att ha ägnat ansenlig tid och kraft åt bevisningen, kommit till att Åland nog kan utöka vårjakten utan att det strider mot EUs fågeldirektiv.
Detta motiverar man med följande:
– alfågel och ejder kan inte jagas på hösten
– det finns mycket fågel, arterna är inte hotade
– viltvården förfaller om man inte får idka vårfågeljakt
I detta skede kan ingen säga om satsningen håller. Det man kan säga säkert är att det blir protester, och att processen inte är slut här. Antingen reagerar EU eller fågelskyddsorganisationer eller bägge.

Det finns ett beslut i EU-domstolen som förbjuder jakt på ejder. Punkt. Det landskapsregeringen nu kommit till är ett: ”jo, men…” Har man gjort jobbet tillräckligt bra så håller argumenten och jakten fortsätter, dock i kraftigt förminskad skala jämfört med de goda åren när det gick att skjuta tämligen obehindrat.
Är det bra?

Svaret beror naturligtvis på vem man frågar. Samma argument för och emot kan upprepas i oändlighet utan att någondera sidan ändrar åsikt, och för majoriteten av ålänningarna är denna fråga sekundär.
Självklart är det att landskapsregeringen nu excellerar i en slags kryphålsargumentation där man satsat alla krafter på att bevisa att man uppfyller kraven på ett undantag från en odisputerad huvudregel, nämligen att jakt inte ska förekomma på häckande fågel.

I det långa loppet är vårjakten på Åland något som sakta minskar och kanske försvinner helt. Vårfågeljakten som tradition kan inte upprätthållas som tidigare när allt annat i samhället förändras, från bosättningsort och fritidsintressen till ren kunskap om hur man gör i själva jakten och omhändertagandet av viltet.
Det ingår heller inte i en modern världsbild att dödande för rent nöjes skull skulle vara någon form av mänsklig rättighet, vilket nära nog varit fallet i jaktförespråkarnas argumentation.

Är man krass så är sanningen följande: ålänningarna vill skjuta fågel för att det är roligt och smakar gott. Fåglarna finns inte här på hösten, så man vill skjuta på våren fast man vet att man egentligen inte borde.
Viltvårdsargumentet, hur väl formulerat det än är, stinker. Om jägare bara bryr sig om naturen när de får slå ihjäl delar av den, då är det inte mycket värt.

Man får gratulera Torbjörn Eliasson (C) och sittande landskapsregering till ett väl tajmat utspel, tjänstemännen till väl utfört arbete och de åländska jägarna till en vår i jaktens tecken. En varning dock för att inga garantier finns för att inte också detta kryphål täpps igen.
Och ursäkta oss som kanske inte tycker att det är hela världen om det går så.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax