DELA
Foto: STORT AVSLÖJANDE En stor del av de så kallade Panama-dokumenten finns nu säkbara på den internationella föreingen för undersökande journalisterns hemsida. Bra med transparens, men det finns också tydliga risker.

Panamadokumenten – underbara och farliga

I söndags kväll släpptes en stor mängd uppgifter ur de så kallade Panama-dokumenten för alla och envar att söka i. En jättelik läcka som ger insyn i en värld vi sällan får insyn i.

Men samtidigt ett steg som bäddar för smutskastning.
Att Panama-dokumenten, världens hittills största läcka av hemliga dokument, har varit en viktig händelse för att bringa insyn i den värld av skatteplanering, skattesmitning och pengatvätt som pågår i världen är obestridligt. Någon läckte 11,5 miljoner dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama City. I dokumenten avslöjades hur mer eller mindre superrika, genom snillrika bolagskonstruktioner i skatteparadis, har lyckats undkomma skatt.

Runt om i världen, på de 80 redaktioner som initialt fick ta del av dokumentbanken, har det avslöjats hur personer och företag gömt pengar undan skattemyndigheterna i sina hemländer. Det största avslöjandet var måhända att Islands statsminister använt bolag för att undkomma skatt, och han tvingades avgå när avslöjandet kom. Det har också avslöjats att ”vanliga” banker hjälpt kunder att göra detsamma, till exempel Nordea.

Avslöjandet av Panama-dokumenten är stort och ett bevis på dels hur viktig journalistiken är, dels hur viktigt det är att människor vågar vända sig till journalister när de upplever att skumrask och orättvisor finns.

För seriösa journalister är källskyddet, att aldrig avslöja sin källa, en absolut grundregel. Man ska kunna vända sig till en journalist med känsliga uppgifter och lita på att man förblir anonym. Det är dessvärre långt från alla länder som har detta skyddat i lag. I Finland är källskyddet inte lika starkt som till exempel i Sverige, och därför hotade Skattemyndigheten radio- och tv-bolaget Yle, som var en av redaktionerna som fick ta del av Panama-dokumenten, med husrannsakan om inte Yle släppte uppgifterna till myndigheten. Yle vägrade, förstås.

Nu släpper dock ICIJ, den internationella organisationen för undersökande journalister, en stor mängd av dokumenten för vem som helst att söka i. Man har byggt databasen så att källskyddet kan garanteras, och då vill man ge alla redaktioner och hela allmänheten möjlighet till insyn i den digra materialet.

Det är ett snyggt sätt att sköta det på. Fler ögon kommer att hitta fler skurkar.

Men , och det är inget litet men, det är inte utan problem. Att bedriva undersökande journalistisk baserat på dokumenten är inget lätt jobb. De redaktioner som de senaste veckorna gjort sina avslöjanden har jobbat med materialet i månader.

Risken finns nu, i dagens medievärld, att oskyldiga pekas ut i slentrianmässiga och dåligt underbyggda ”avslöjanden”. För precis som ICIJ skriver i en brasklapp på sin hemsida så innebär inte dokumenten att alla företag eller personer som finns nämnda begått brott. Att skatteplanera behöver inte vara olagligt, men det finns också – uppenbarligen – många fall som bryter mot lagen.

Att ICIJ själva har med sin brasklapp på sidan (man skriver också att den handskas med materialet måste säkerställa att en person som nämns verkligen är den man tror) är ett tecken i tiden. För uppenbarligen ser organisationen också risken med att släppa materialet fritt.

Med säkerhet kommer vi de närmsta veckorna och månaderna få se ”avslöjanden” som inte alls håller, som sätter personer och företag i svårigheter utan deras förskyllan. Anklagelser kommer med säkerhet att spridas över världen i det snabba nyhetstempo som råder på hemsidor och i sociala medier.

Därför är det inte helt solklart att det bara är av godo att ICIJ nu lämnar ut materialet till allmänt beskådande.