DELA

På vilket sätt stör nödmeddelanden?

Vad är bäst, att få information om katastrofer som inte berör en eller att inte få information om en katastrof som berör?
De flesta lär hålla på det första.
För ett par veckor sedan uppkom en hotande situation i en sprängämnesfabrik i mellersta Finland. Över 400 boende i närheten evakuerades och nödmeddelande sändes ut över radion. Över hela landet.
Det hela slutade lyckligt, åtminstone så här långt. Inget hände, ingen kom till skada och de boende kunde återvända hem efter ett antal timmar. Men någon har tydligen störts av att vi överhuvudtaget drogs in i händelsen.
För ett antal dagar sen fick infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) i radio förklara hur det kommer sig att riksmyndigheterna kan komma in och avbryta sändningen från Ålands radio. Hon redogjorde för behörigheterna, lät förstå att det skulle vara smidigare om nödmeddelandena kunde begränsas geografiskt, men påpekade också att det är betydligt bättre nu än tidigare, när det hände att meddelandena gick ut enbart på finska.
På den sista punkten har hon fullständigt rätt. Det var oförsvarligt av myndigheterna att skicka ut nödmeddelanden som delar av befolkningen inte förstod och följaktligen inte kunde ta ställning till; var man i fara eller inte?
Smidigt skulle det också vara om meddelandena kunde begränsas till de områden som berörs. Så sker uppenbarligen i Sverige, men den teknik som används i Finland ger inte möjlighet till det. Det handlar antagligen om pengar, som det alltid är ont om.

Så hur skall man ställa sig till nödmeddelandena?
En kommitté tillsätts i september under president Tarja Halonens ledning för att modernisera självstyrelselagen. Borde den få i uppdrag att diskutera möjligheten att koppla loss Åland från det riksomfattande nödmeddelandenätet? Eller finns det viktigare saker som borde lösas först?
Vad är det som är störande? Att Ålands radios sändning bryts för en minut eller två? Att meddelandet ges först på finska och sen på svenska? Svenskan är för all del inte perfekt alla gånger, kanske är det det som stör, men vad är viktigast, att man kan bilda sig en uppfattning om ifall fara hotar eller att man inget får veta?

Varför inte vända på steken och fråga sig vad som är bra. Kanske är det av intresse för ålänningar med släkt och vänner på rikssidan att få information om hotande katastrofer. Åland fylls sommartid av turister, det är så vi vill ha det. En del kommer österifrån. De kan ha intresse av informationen. Och som sagt, vem tar skada?
Vi borde kanske få del av nödmeddelanden också från Sverige. Det ligger ett kärnkraftverk i Forsmark, inte alls långt härifrån. Om något händer där, hur får vi veta om det? I nyhetssändningarna, i den mån vi orkar ta in dem när det är sommar och semester.
Med tanke på hur flitigt ålänningarna reser över till Stockholm så kan det vara skäl att få veta om det är något hotfullt på gång där, inte sant?
Så istället för att störas av att finska myndigheter bryter Ålands radios sändningar någon gång per år så borde man från åländsk sida ställa krav på att också svenska myndigheter gör det.
För litet information är alltid för litet. För mycket information existerar inte.

Harriet Tuominen

harriet.tuominen@nyan.ax