DELA
© Nya Åland

Övernäs skola viktigare än charad i elevdemokrati

Vad är elevdemokrati? Vad kan det vara?
Detta är intressanta, viktiga frågor.
Elevdemokrati på riktigt, det var inte vad som inträffade i Övernäs skola på måndagen. Där presenterade bildningschef Kjell Nilsson två helt olikvärdiga förslag, på ett sätt som tydligt signalerade vad som var önskvärt, bra och förväntat.
För det ena förslaget, Ströget light, bara negativt laddade ord om rivning och kostnader, för det andra, Övernäs 7-9, möjligheter och spännande former på klassrummen och fina fördelar.

Nu har av allt att döma arkitekt Micko Koskinen ritat ett mycket bra alternativ, där man till en relativt sett ringa kostnad kan tillfredsställa många av de önskemål som lärare, elever och politiker kommit med.
Det är ett alternativ som absolut förtjänar eftertanke och saklig behandling, men att inleda den behandlingen med en charad där man manipulerar elever i klasserna 1-9 att tycka på ett visst sätt för att få argument för det alternativ man själv tycker om, det är inte värdigt.

När den arbetsgrupp som jobbar med projektet inledningsvis gjorde en enkät bland elever, lärare och föräldraorganisationen Hem och skola, då skaffade man sig ett faktaunderlag som på något sätt var användbart och vettigt. Man fick fram synpunkter, visserligen begränsade till det som enligt den som frågade var politiskt möjligt, men ändå relevanta synpunkter.
Många jobbar hårt, inte minst i Övernäs skola, för att få fram ett förslag som är bra, inte bara hyfsat och ytterligare en tillfällig lösning. Många hoppas på att ett mångårigt löfte till generationer av elever i Övernäs högstadieskola äntligen ska bli verklighet, och att det som styr agendan inte ska vara pengarna, utan pedagogiken och elevernas bästa.

För att nå en bra lösning måste det till en respektfull diskussion, inte en bulldozer-taktik, där stadens tjänstemän (som faktiskt är medborgarnas och stadens, inte enskilda partiers) tillsammans med stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson (M) i förväg bestämt vad som är det goda förslaget.
Att innan förslaget ens presenterats för allmänheten slå fast att det är det enda goda och vettiga, det är att underkänna och i förväg undergräva alla argument som ännu kunde tillföra projektet något bra. Det är att innan ens diskussionen startat stämpla alla som ställer frågor som negativa bakåtsträvare.

Som stadsstyrelsens ordförande har Petri Carlsson (M) ett särskilt ansvar att få stadsstyrelsen och stadens förvaltning att samarbeta. Det som hänt sedan Carlsson tillträdde sin post är en sällan skådad polarisering av stadsstyrelsens och fullmäktiges arbete, mellan ett höger- och ett vänsterblock där också Liberalerna tycks ingå. Stämningen är aggressiv. Det hålls hemliga möten där en del får vara med och andra inte.
Och när det går på tok, och när det blir konflikter, då är det alltid någon annans fel. Någon sosse har varit stygg eller någon obunden kvinna har förhalat beslut. De flitiga kommentarerna i sociala medier förstärker bilden av en Petri Carlsson som inte kan låta bli att sura som ett barn på sina meningsmotståndare, eller låta bli de spydiga kommentarerna när någon har en annan åsikt.

Kanske vore det dags för partiordförande Johan Ehn (M) att ha en stilla diskussion med honom om att jobba konstruktivt med meningsmotståndare, i stället för att slå dem i skallen med ett proverbialt vedträ.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax