Oseriös journalistik fläckar ned oss alla
Att vara journalist är att ha makt, att stå fri och att berätta sanningen.
Så fort någon inom vårt skrå glömmer detta fläckar det oss alla.
Tidningen Ålands redaktionschef, Jörgen Pettersson, gör i fredagens tidning en intervju med den för insiderbrott dömde Sverker Sirén. Den senare får ge sin version av domen mot honom, hans verksamhet och dessutom sitt stora sportintresse.
Gott så. Också i Nya Ålands rapportering har vi varit noga med att Sirén fått komma till tals i artiklarna vi skrivit. Det är grundläggande för god journalistik.
Till god journalistisk sed hör också att öppet och tydligt tala om vilka särintressen man har som journalist, och att inte rapportera inom de områden där man eventuellt kan ha intressen. Det är här Jörgen Petterssons omdöme brister.
I och med att Pettersson också är ordförande för IFK Mariehamn AB står han i underläge till sitt intervjuobjekt, då Sirén är en av fotbollsklubbens större sponsorer. Detta blev mer än tydligt i mina, och Nyans reporter Axel Kronholms, kontakter med Sirén där han bland annat i en intervju förklarade att han tänkte dra tillbaka sitt stöd till IFK på grund av tidningen Ålands rapportering kring rättsfallet där han sedermera dömdes. Han var också tydlig med att den gemensamma nämnaren mellan tidningen Åland och IFK-sponsringen var just Jörgen Pettersson, och att han framfört det till redaktionschefen.
Pettersson förnekade att sådana hotfulla samtal ägt rum mellan honom och Sirén, däremot att Sirén framförde kritik mot tidningen Ålands skriverier. Det kan vara hur det vill med den saken, men intressekonflikten är ändå allt för tydlig.
När så Jörgen Pettersson i tidningen Åland i fredags publicerade vad som inte kan ses som något annat än ett försvarstal för Sverker Sirén måste också frågan ställas vad som var intentionen med intervjun och den tillhörande kommentaren. Var det att motsäga domen från Helsingfors tingsrätt och ge den, enligt Siréns egen utsago, oskyldigt dömde mannen upprättelse? Eller var det att rädda de 150.000 euro som Sirén pumpar in årligen i IFK Mariehamn i form av sponsorpengar?
Bara att frågan kan ställas är illa nog. Var syftet det senare är det en fullständig kollaps för det journalistiska omdömet inte bara av tidningen Ålands näst högste chef, utan för hela tidningen.
Om syftet däremot var det förra måste frågan ställas till ansvarige utgivaren Niklas Lampi: Varför låta den ende på redaktionen som har klara och tydliga kopplingar till Sverker Sirén skriva artikeln, därtill under sin semester?
Enligt redaktionsrutan i tidningen har man 15 redaktörer att tillgå – varför inte låta någon av dessa skriva? Nog för att kopplingen Sirén-sponsorpengar-IFK-tidningen Åland ändå funnits där, men då hade man åtminstone skilt personen i största beroendeställningen från fallet.
Det är svårt med helt oberoende granskningar i ett så litet samhälle som Åland är, där många har kopplingar till både föreningar och företag. Men det gör också att vi i mediebranschen måste vara extra försiktiga med vilka engagemang vi ger oss in i vid sidan av jobbet, och hur vi hanterar dessa i vår yrkesroll.
Om det blir otydligt för läsaren vem som är den egentliga uppdragsgivaren, vad våra egentliga syften är med det vi skriver, då faller hela tanken om den oberoende journalistiken. Då faller också den kanske viktigaste kontrollfunktionen av de offentliga samhället, den granskande journalistiken. Och då får vi ett samhälle utan kontroll och med betydligt färre möjligheter för ”vanligt folk” att göra sig hörda.
Tidningen Åland, Niklas Lampi och Jörgen Pettersson har fläckat ned journalistiken.
Måtte det gå att tvätta bort.
