DELA
© Nya Åland

Orkar kommunerna inte serva sina pensionärer?

De som på Åland behöver kommunal hemservice betalar ofta mer än vad motsvarande service kostar i riket.
Med tanke på att livet på Åland inte är billigare än i närregionerna utan tvärtom så blir det här galet. Men varifrån skall kommunerna ta pengarna?
Det är klient- och patientombudsmannen Marina Karlsson som tar upp frågan i sin redogörelse för fjolåret. Hon har i sin tur kontaktats av anhöriga till pensionärer, som betalar klart mer än man gör på rikssidan.
Marina Karlsson ger som exempel en pensionär med pension och vårdbidrag på totalt 2.130 euro per månad. Av den summan går 854 euro i månaden till hemservicen. I riket skulle samma pensionär med samma inkomster och samma behov av service betala 576 euro. Nästan 280 euro mindre per månad. På ett år blir skillnaden över 3.300 euro.

Alla kommuner på Åland har inte liknande höga avgifter, det finns kommuner som följer samma avgiftsupplägg som i rikslagen. Men det är fritt för kommunerna att själva bestämma vad man tar ut för hemservicen.
Systemet är det samma för alla. Man drar bort ett basbelopp från inkomsten och så bestäms avgiften som en viss procent av det som återstår. På så sätt får alla, oberoende av om man har stor eller liten inkomst, en lika stor grundpott att disponera över innan avgiften räknas ut.
Det klientombudsmannen pekar på är att basbeloppet som dras av är lägre i åländska kommuner än i riket. Varför?
Och när man i riket tar ut 35 procent av återstoden som avgift för hemservicen så tar man på Åland 50 procent. Varför?

Det som inte framgår av klient- och patientombudsmannens redogörelse är hur många kommuner på Åland som har ett avvikande system och om alla är lika dyra som i det exempel hon lyfter fram.
850 euro i månaden för hemservice, som kanske omfattar flera hembesök per dag, är i och för sig inte mycket. Servicen kostar garanterat betydligt mer än så. Och pensionären har fortfarande inemot 1.300 euro att leva för per månad. Så kommuner med svag ekonomi gör sig kanske inte dåligt samvete för att de tar ut litet mer än andra.
Men alla har inte lika stor pension. Och följaktligen inte lika mycket kvar när avgiften är betald. Och hur skall rättvisan bedömas?
Är rättvisa att alla pensionärer behandlas lika så långt det går? Eller är rättvisa att en kommun får ta in avgifter så den orkar med servicen? Alternativet i det senare fallet skulle vara att dra ner på något annat, vilket inte brukar vara lätt, eller att höja skatten.
Skatterna är till för täcka kostnaderna för den service kommunen erbjuder. Det är det som är basen för välfärdssamhället. Inte höga avgifter.

Vilket för in tankarna på ett närbesläktat ämne – Fixar-Malte. Fullmäktige i Mariehamn fattade beslut om vaktmästarservicen i samband med budgeten för det här året. Fixar-Malte skulle enligt beslutet träda i tjänst den 1 mars. Har någon sett honom?
Det ryktas att han sitter på räddningsverket och väntar på uppdrag. Hur många vet att det är dit man skall ringa?
Är tystnaden ett sätt att visa att stadens pensionärer inte behöver någon fixarhjälp, att den kan avskaffas till nästa år? Eller har man bara inte kommit ihåg att gå ut med information?

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax