DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Oppositionen vittrar splittring i Moderaterna

Oppositionspartierna tar till storsläggan för att drämma till landskapsregeringen. Förhoppningen från oppositionens sida är att slå in en kil mellan moderaterna och den övriga landskapsregeringen.
Landskapsregeringen visar både maktfullkomlighet och bristande respekt, skriver Bert Häggblom tillsammans med elva andra oppositionspolitiker i sitt misstroendeyrkande.

Upprinnelsen till det höga tonläget och yrkandet är landskapsregeringens beslut att inte ge Jarl Danielsson fortsatt förtroende som Pafs styrelseordförande. Dessutom klagar undertecknarna på att reformtempot är för snabbt.

Att oppositionen direkt tar till sitt tyngsta vapen andas populism. Att Danielsson inte fick fortsätta handlar inte om åsiktsfrihet, landskapsregeringen har rätt att tillsätta vem de vill till ordförandeposten. Misstroendeyrkanden är ovanliga i Ålands lagting och räknas som oppositionens tyngsta vapen. För första gången på tolv år riktar oppositionspartierna i lagtinget ett misstroendeyrkande mot landskapsregeringen. Senast det användes var 2004 då nio ledamöter med framlidne Lasse Wiklöf (S) i spetsen fick dåvarande lantrådet Roger Nordlund (C) att lämna in sin avskedsansökan.

Den här gången lär det inte bli någon avgång. Det krävs att minst 16 lagtingsledamöter röstar för att fälla landskapsregeringen och nu har yrkandet tolv undertecknare. Stephan Toivonen har inte tecknat under, men även om han röstar med resten av oppositionen räcker det inte. Det krävs fortfarande att ytterligare tre lagtingsledamöter från regeringspartierna röstar för ett misstroende.

Några sådana verkar inte finnas i nuläget. Liberalerna är nöjda med lantrådsposten och finansministerposten. Socialdemokraterna är belåtna med vice lantrådsposten och att de får driva den stora kommunstrukturreformen. Moderaterna är inte heller tillräckligt missnöjda för att något ska hända, trots att det muttrats om landskapsregeringens agerande i samband med att Jarl Danielsson inte fick fortsatt förtroende som Pafs ordförande.

Hade oppositionen velat öka sina chanser att splittra regeringen borde den ha slopat kritiken mot reformerna. Den kommunstrukturreformen som nu planeras är det starkaste kittet mellan regeringspartierna och en av de absolut främsta anledningarna till att de fann varandra efter förra valet. Genom att i sitt misstroendeyrkande påminna om Centerns motvilja till förändring i kommunstrukturen svetsar oppositionen snarast regeringspartierna närmare varandra. Att Centern dessutom vill spara mindre än nuvarande landskapsregering lockar knappast några moderater.

Under sin partiledarperiod har moderatledaren Johan Ehn arbetat hårt för att ena partiet. Ingen lätt uppgift i ett parti med många starka viljor och många kandidater som utger sig för att vara en frisk fläkt i politiken. Att han under slutet av sin partiledarperiod väljer att fokusera på talmanskapet är naturligt. Men samtidigt blir det tydligt att Moderaterna saknar den enande kraften. I landskapsregeringens budgetsförslag för 2017 är moderaterna relativt osynliga, även om Wille Valve och Annette Holmberg-Jansson varit med och skurit i ÅHS. För ekonomiskt sinnade högerpolitiker är den här budgeten knappast någon fjäder i hatten.

Det här har oppositionen märkt. Det är i den kontexten som misstroendeyrkandet ska ses. Moderaterna är den svagaste länken i regeringsblocket och oppositionen gör sitt bästa för att slå in kilar i samarbetet. Räkna med nya påstötningar från oppositionen mot moderaterna och att partiets ordförande behöver jobba hårt på att hålla gruppen samlad.