Öppenhet bästa garantin för hederlig journalistik
Ingen går opåverkad genom sitt liv, inte ens journalister, men det betyder inte att man bara är de man känner.
I en insändare i Nya Åland förra veckan skriver radiojournalisten Anders Hallbäck om det lilla samhällets problem med nära personliga kopplingar, till exempel mellan journalister och politiker. De problemen finns också mellan politiker och starka ekonomiska aktörer, mellan tjänstemän och politiker, på snart sagt alla nivåer i det åländska samhället.
Är det illa?
En komplikation är det ju alla gånger. Ibland är det en belastning, och det är obekvämt och skaver för den som hela tiden måste berättiga och förklara sin självständighet.
Man kan vända på frågan. Vore det bättre om sådana kopplingar inte alls fanns, om vi hade strikta regler för vilka tjänster den får inneha som till exempel har en familjerelation till en politiker?
Det säger sig självt att det är omöjligt och vore dessutom ett slöseri med resurser att avskriva duktiga människor. Det skulle också ytterligare försvåra nyrekryteringen om det påverkar närstående så negativt att man engagerar sig politiskt.
Kopplingar finns det alltid, även i större samhällen. Det som skiljer Åland åt är att allt är synligt och öppet och att folk i allmänhet har mycket bränsle för skvallerbrasan. Man vet, tror sig veta och tolkar ibland in vida mer än vad som faktiskt finns där.
Någon bot finns knappast mot det, annat än att göra precis det som Anders Hallbäck gjorde, ta tjuren vid hornen, säga som det är och förklara hur man själv ser på sin roll eller sina roller.
På så vis kan man säga att Åland genom närheten och öppenheten i samhället också har världens mest innehållsdeklarerade journalistik och politik. Här är det inte bara de invigda som vet vem som haft möjlighet att viska i vems öra.
På Åland vet man precis, ända ner till vilken by en familj härstammar från och således kan tänkas känna viss lojalitet till.
Naturligtvis handlar det inte bara om vad folk tror sig veta, utan också om vilka relationer som faktiskt är relevanta. Den journalist som säger sig vara opåverkad av sin bakgrund, sina kontakter och relationer ljuger nämligen.
Det är klart att man påverkas av allt omkring sig, och mest av dem som står en närmast. Det man har att sätta mellan rollen som professionell journalist och privatpersonen är yrkeskunnandet, integriteten och framför allt en ärlig självkännedom.
Sen får man bara tugga i sig det faktum att folk ändå bedömer det man åstadkommer utgående från sina förhandsuppfattningar. Det ingår i paketet, och är när allt kommer omkring inte mer än rättvist.
Det samma gäller i högsta grad våra politiker och andra makthavare. Självklart stämmer inte alla tokigheter som folk tror, och självklart stämmer en del. Självklart är de informella nätverken och kontakterna viktiga, och självklart ljuger den som påstår att de inte gör det.
Med dryga tio års erfarenhet av att ha åsikter i offentligheten kan jag säga så här: Det är åtminstone inte så att man inte får höra var man kommer ifrån eller vem man är kompis med. Den åländska debatten är snabbare än Fantomen på att läsa lusen av den som tror det.
Är inte det självsanering så vet jag inte vad man ska hitta på.
