Önskas för framtiden: bättre chefer, mera verklig ledning
Att bli av med jobbet är inte lätt, men det är det i dagens läge inte heller att behålla det. Snabbare, mer och bättre är modellen.
I min barndom fanns det jobb, helt vanliga respektabla jobb, om vilka det sades att man inte behövde bryta ryggen för att sköta dem. Det behövde inte gå så snabbt, och det krävdes inga komplicerade kunskaper, men det var ändå inget jobb man behövde skämmas för. I dag finns de jobben inte på den öppna arbetsmarknaden utan i olika former av sysselsättningsprogram för människan med särskilda problem, särskilda handikapp eller svårigheter att placera sig. Samma människor, samma jobb men numera utrangerade i marginalen för vad en effektiv löntagare ska prestera.
Det betyder inte bara att gränserna för vad som är normalt har skärpts och kraven vad en människa i vardagen ska klara av har blivit större. Det betyder också att dagens arbetsmarknad blivit strängare, snabbare och hårdare. Det är mera tävling, mera prestation, större krav på förändring.
För en del människor passar det bra med ett sådant arbetsliv, där ledan och vardagen inte hinner sätta sig innan förändringarna kommer och ställer krav på nya kunskaper. För andra blir det en mardröm, en oro över att aldrig kunna tillräckligt, aldrig lära sig snabbt nog, aldrig duga till.
Få saker är så destruktiva för en människas självkänsla och arbetsprestationer som att aldrig känna sig tillfyllest. Detta är en risk, ett problem som arbetstagare i högre utsträckning måste ta på allvar. Vi lever i en tid när brist på arbetskraft redan blivit verklighet inom vissa branscher. Långa sjukskrivningar, hög sjukfrånvaro och snabb personalomsättning är inte bara ansträngande för företaget/arbetsplatsen. Det är också en kostnad, en hög sådan dessutom.
Birka Line har precis sagt upp 27 av sina städare och ytterligare ett antal på kontoret. Om det är det kanske inte så mycket att säga, något måste helt enkelt göras för att få ner kostnaderna. Uppsägningarna är dock bara halva jobbet. Nu återstår den del av processen som ska sluta såren och få en ny, mindre organisation att göra ett bättre jobb än de många gjorde tidigare.
Ungefär här slutar tyvärr de flesta processer. Man bestämmer, mödosamt, vad som ska göras, man gör det, och väntar sedan att allt ska fungera. Företagsledning och mellanchefer, de som ska klara av att hantera alla nya situationer, är beklagansvärt ofta samma gamla chefer som förr och därmed upphöjt okunniga om de nya krav som ställs även på dem.
I Nya Åland den 19 december säger facklige förtroendemannen Kenneth Bondas att facket inte ville ta med kunskap och kompetens i urvalskriterierna för vem som skulle få behålla jobbet på Birka Paradise. Det är det enda kriterium arbetsgivaren egentligen är intresserad av.
Resten är humanitära hänsyn som också måste tas, men självklart är det för ett företag viktigt att få behålla de duktigaste medarbetarna och bli av med dem som fungerar mindre bra.
Summan av alla dessa blandade reflektioner är att det finns stora brister på dagens arbetsplatser som gör det svårt för många arbetstagare att hantera det snabba tempot och förändringarna, vilket därmed återspeglas negativt på resultatet.
Det ena är att kraven på arbetsledning och företagsledning är mångfalt större än förr, men att man på många företag inte förmått hänga med i den utvecklingen och hitta eller utbilda chefer som kan hjälpa och odla fram förändring snarare än att befalla den.
Det andra är att facken måste hitta en ny roll, ett nytt sätt att jobba med företagen, men på arbetstagarnas sida. Inte kan man i dagens läge säga att alla arbetare är lika duktiga när alla vet att det inte är så, och att företagets framtid kan hänga på att man får behålla den bästa arbetskraften.
