DELA
© Nya Åland

Öl och bilkörning är ingen rättighet

Alkohol och bilkörning hör inte ihop, och det ska samhället signalera högt och tydligt. Så enkelt kan det faktiskt vara.
Lagtingsdebatten kring landskapsregeringens förslag att sänka gränsen för rattfylleri från dagens 0,5 promille till 0,2 var både lång och stundtals hetsig. Ändå var alla rörande överens om att alkohol och bilkörning inte hör ihop.

Men sedan drog argumenten åt alla möjliga håll.

Anette Holmberg-Jansson bröt, tillsammans med Petri Carlsson, den moderata enigheten. De två, tillsammans med främst Ålands Framtids ledamöter, var de som mest intensivt argumenterade mot förslaget. Men från olika håll.

Holmberg-Janssons främsta argument var att det skulle drabba restaurangnäringen om gränsen sänktes, då fler inte skulle kunna ta en öl eller ett glas vin till maten. Med det ställer ledamoten således ekonomi mot trafiksäkerhet, med argumentet att hon inte hittat någon statistik som stöder en sänkning av gränsen då hon sökt på nätet.

Dessvärre för Holmberg-Janssons argumentation hittade hennes partikamrat Roger Jansson svenska Statens väg- och transportforskningsinstituts, Vti, rapport ”Riskkurva för alkohol – Studie baserad på omkomna personbilsförare i Sverige” från 2013. I den konstateras att en bilförare med 0,3 promille alkohol i blodet lider 12 gånger större risk att omkomma i en trafikolycka. Självfallet ökar sedan risken i takt med alkoholmängden.

I debatten påpekades också att olika länder har olika gränser. Ungern och Rumänien har nollgräns. Sverige, Norge, Estland och Polen har 0,2. Ryssland har 0,35. En hel radda länder, däribland alltså Finland, har 0,5 och resten ligger mellan 0,8 och 1,0.

Men de senaste 25 åren har också de flesta sänkt, och tankar höjs i allt fler länder för ytterligare sänkningar. I fjol föreslog finska Trafikskyddets vd Anna-Liisa Tarvainen att också Finland skulle sänka till 0,2 promille. Inte i första hand för att det skulle rädda liv, utan för att det skulle sänka andelen bilförare med alkohol i blodet.

Samhället ska föra en restriktiv alkoholpolitik, med mål att medborgarna ska dricka med förstånd. Om man lyckas med detta kommer också andelen alkoholpåverkade bilförare att minska.

Men för att det ska lyckas måste också samhället vara ytterst tydligt med detta mål i sina regler och förordningar. Genom att sänka gränsen för rattonykterhet gör man detta, därom råder inget tvivel. Det ska heller inte råda något tvivel om att alkohol och bilkörning inte hör ihop.

Redan i låga koncentrationer alkohol börjar våra förmågor att förändras. Vi blir lite mer riskbenägna, vårt synfält minskar i omfång, vi blir ljuskänsligare, vi tappar lite i finmotorik och våra reaktioner blir långsammare. Alla egenskaper som påverkar förmågan att framföra ett fordon.

Ställer vi trafiksäkerhet mot ”rätten” att ta en öl eller glas vin till maten, mot eventuellt inkomstbortfall för barer eller mot krångel för polisen, vinner trafiksäkerheten varje gång.

Det är ingen mänslig rättighet att dricka ett par öl till maten för att sedan ta bilen för att hämta barnen efter deras träning. Det finns bara ett val: öl eller bil.

Så enkelt kan det faktiskt vara.