Okritisk journalistik gynnar extremister
Mediernas rapportering från dådet i Åbo var långtifrån klanderfri. Det kan spela extremisterna i händerna.
Fredagseftermiddagen den 18 augusti knivhugger en ung man två kvinnor till döds och skadar ytterligare åtta personer på Salutorget i Åbo. Tre minuter efter att larmet kom skjuts den misstänkte mannen i låret av polisen.
På tisdag hålls häktningsförhandlingar. Enligt polisen är den huvudmisstänkta gärningsmannen misstänkt för två mord i terroristiskt syfte och för åtta försök till mord i terroristiskt syfte. Ytterligare fyra personer misstänkts för att ha varit delaktiga i fallet i mord och försök till mord i terroristiskt syfte.
Polisen och räddningspersonalen verkar ha gjort ett bra jobb och förtjänar beröm. Precis som alla de förbipasserande som försökte stoppa mannen och hjälpa offren. Riktiga hjältar.
Medierna har också arbetat på högvarv under ett stort allmänintresset. Men många klick betyder inte god kvalitet per automatik. Så hur klarade sig medierna när det verkligen var skarpt läge?
En timme efter att gärningsmannen skjutits rapporterade Svenska Yle att tre män ska ha skrikit ”Allahu Akbar” i samband med attacken. Uppgiften baserade sig på ett anonymt ögonvittne. Det spred sig som en löpeld, men uppgifterna har fram till skrivande stund inte bekräftats av polisen. I nuläget verkar det ändå ha varit människor som ropade ”akta er” på finska
(varokaa).
Bland de värsta missarna fanns kvällstidningen Iltalehti som publicerade en artikel med tillhörande video där det påstods finnas män som jagar människor med svärd. Exakt vad som hände är oklart. Men polisen bekräftar att människorna i Åbo centrum försvarade offren och försökte jaga bort mannen. I transparensens namn delades också videon på Nya Ålands Facebook-sida av en läsare där den skapade debatt.
Både Yle och Iltalehti har skrivit rättelser. Men vad hjälper det när den redan har spritt sig all världens väg?
Vad lär vi oss? Det är lätt att se och höra fel i kaotiska situationer. Det räcker inte med en anonym källa eller ett videoklipp med dålig ljudkvalitet. Det behövdes flera av varandra oberoende källor.
Lögnerna och ryktena är problematiska ur flera perspektiv.
Det primära är att de kan skapa stor ångest bland människor vars anhöriga är i närheten av dådet.
Ryktena och lögnerna säger också mycket om det samhällsklimat vi lever i. I stället för att sända sina tankar till offren, de anhöriga och andra drabbade fokuserar många debattörer på att bilda opinion bara minuter efter att dådet ägt rum. Det är både tragiskt och oroväckande.
Bland dem som spred lögner fanns Sannfinländarnas partiordförande Jussi Halla-aho som dömdes för hets mot folkgrupp 2012. Partiledaren delade en artikel från hatsajten MV-Lehti enligt vilken en asylsökande man som försökte stoppa knivmannen egentligen inte alls hade försökt göra det. Halla-ahos agerande är ingen överraskning, men en påminnelse om att han utnyttjar dådet för att driva sin politiska agenda.
Terroristernas främsta målsättning är att sprida skräck och splittra. Efter dåden får vi läsa om att vi inte ska ge efter för rädslan. Det är sant. Men när mediernas rapportering fallerar på det här sättet späder det på rädslan. Det är ingen slump att ett av de rykten som återkommer i samband med dåden är grupper av muslimska män som går till besinningslös attack. Det är den bilden de högerextrema försöker skrämmas med. Motsvarande rykte fanns också i samband med terrordådet i Stockholm.
De traditionella medierna beskrivs ofta som de högerextremas främsta fiender. Men främlingsfientliga skrivbordskrigare drar sig inte ifrån att rida på de etablerade mediernas trovärdighet. De krafterna sprider gärna information i hopp om att etablerade medier ska återpublicera den. Därför är det oroväckande att se att det kritiska tänkandet på redaktionerna brast när det behövdes som mest.
Ett positivt exempel finns också. Ett sådant är lokaltidningen Åbo Underrättelsers rapportering. I stället för att stanna inne på redaktionen och sprida hörsägner från sociala medier tog tidningens reportrar sig ut för att ta reda på vad som hänt. Resultatet? Tidningen var snabbt ute med saklig och korrekt information på webben. I vanliga fall ligger en del av tidningens material bakom en betalvägg, men på grund av det stora allmänintresset låstes artikeln upp så alla kunde läsa den. De visade lokaltidningens styrka.
Rättelse tisdag 22.8. 2017 kl. 8.43 häktningsförhandlingarna hålls på tisdag.
