Ointresse eller pengabrist i kontakterna österut?
Sommar, sol och upplagt för filosoferande i hängmattan. Eller i skönaste stolen i en skuggig berså. Här kommer en tanke i sommarvärmen.
Kurre i Åva klagade för en tid sen i en insändare över att regeringen gör av med pengar. Istället för att åka till Almedalen borde man satsa pengarna på skärgårdsfärjorna och besättningens löner.
Besättningen går kanske inte på direkta svältlöner, men säkert finns det att göra om viljan finns. Frågan är bara hur långt 20 000 räcker. Men många bäckar små…
För egen del har jag kommit till det rakt motsatta. Regeringen satsade stort, det vill säga synligt åtminstone här hemma, på att åka till Almedalen och träffa inflytelserika svenska politiker.
En knapp vecka senare ordnades på rikssidan ett liknande evenemang, Finlandsarenen. Politiker, näringslivs- och kulturmänniskor samlades i Björneborg för att diskutera det mesta av intresse för samhället. Det här skedde nu för nionde året i rad med bland andra två presidenter, inte den sittande dock, riksdagens talman, riksdagsledamöter, ministrar och EU-parlamentariker på plats.
Förebilden är helt säkert Almedalsveckan, även om Finlandsarenan verkar ha en litet bredare bas av rapporteringarna att döma. Kultur och näringsliv får mera utrymme. För att inte tala om kyrkan.
Mest uppmärksammad blev den här gången helt säkert ärkebiskop Kari Mäkinen, som på kyrkans vägnar bad de sexuella minoriteterna om ursäkt för hur de har behandlats av kyrkan. Inte en dag för tidigt. Och i den mån andra inte följer efter med en ursäkt så kan de åtminstone göra bot och bättring. Riksdagen med äktenskapslagen, till exempel.
Hur många från landskapsregeringen var på plats? Ens en dag eller två? Någon? Ingen?
Uppenbarligen ingen. Åtminstone har det inte rapporterats om det lokalt.
Att det är ett problem rent språkmässigt att finnas med i ett sådant sammanhang lär vi alla förstå. Vem orkar lyssna på en debatt eller delta i ett seminarium om man inte förstår vad som sägs. Man unnar sig lyxen att låta bli.
Men i den mån någon därvarande hög politiker eller inflytelserik samhällsmedlem av annat slag hade noterat, att hela landskapsregeringen seglade iväg till Almedalen och därför räknade med att få se någon ålänning också i Björneborg så kanske frånvaron sattes upp på ointressets konto.
Visst kan det vara nyttigt och bra med goda kontakter till den politiska eliten i Sverige. Och det har gjorts många bra saker för Åland inte minst tack vare aktiva insatser från generalkonsulatet i Mariehamn. Men allt kan inte skötas den vägen. Det är inte i Sverige besluten tas om inmatningstarifferna. Diskussioner måste föras också med den politiska eliten i riket om man vill få intresse och förståelse för åländska frågor.
Det pågår en revision av självstyrelselagen. Tarja Halonen, den ena av presidenterna på plats i Björneborg, leder arbetsgruppen. Men där löper det hela tydligen så smidigt att det inte finns behov eller intresse av diskussioner utanför mötesrummet?
Hängmattsfilosofin går ut på att om man från åländsk sida visar ett uppenbart ointresse för umgänge med rikssidan, varför skulle man då på rikshåll intressera sig för vad ålänningarna funderar på. Det må vara hänt så länge man på Åland funderar enbart på frågor där man kan bestämma själv. Men den som från åländsk sida vill ha ändringar i självstyrelselagen måste ha riksdagen med sig. Så frågan är inte helt ointressant.
Men det kanske inte finns pengar?
Frågan borde kanske hellre lyda om Åland har råd att inte ha råd med den sortens kontakter. Eller vad tror du, Kurre?
