DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Oenighet och döva öron

Ingen annan var intresserad. Hon talade för döva öron.

Det säger kolleger i Ålandskommittén om Barbro Sundbacks (S) något annorlunda förslag till ekonomisk lösning för Åland. Det var alltså ingen som lyssnade?
Barbro Sundback berättar i fredagens Nya Åland om sitt förslag att man på Åland skulle följa rikets skattelagstiftning, precis som nu, men att pengarna skulle stanna kvar på Åland. ”Felet” med förslaget är naturligtvis att lagtinget i så fall fortsättningsvis inte skulle ha något att säga till om vad gäller skatteinkomsterna.

Men som Sundback påpekar skulle man då få ett faktaunderlag för fortsatta diskussioner, förutsatt att det går att få fram exakt vad som kommer in på Åland av olika skatter. Flera har försökt under årens lopp utan att komma till något säkert resultat, men omöjligt kan det inte vara.

Det man däremot inte kan räkna med är att Åland skulle få behålla alla pengarna. Ålands framtid har i ett par uttalanden talat om att man på rikssidan försöker ”ta” respektive ”roffa åt sig” våra skattepengar. Hur tänker man då? Anser man att ålänningarna skall ha fri tillgång till smittskydd, sedlar och mynt, rättsskipning (=domstolar) på hög nivå, gränsbevakning och annat som hör till de så kallade kärnområdena? Att skattebetalarna på rikssidan skall bjuda ålänningarna på detta och annat? Att kasta fram tanken att Åland också borde delta i kostnaderna för försvaret är möjligen inte populärt i alla kretsar.

Men visst har Finland en plikt att försvara Åland vid angrepp utifrån trots demilitariseringen.

Inget av detta är gratis. Det bekostas med skattepengar, dem som staten försöker roffa åt sig. Utrikesförvaltningen är inte heller gratis. Även om det i vissa kretsar anses att flitigt resande ålänningar inte behöver ambassader och beskickningar runtom i världen, de tjänsterna kan man köpa av vänligt sinnad stat, så skall någon fram med pengarna.

Så även om det skulle vara möjligt att få fram ett belopp på det ålänningarna betalar i skatt till staten; inkomstbeskattning, moms, acciser, företagsbeskattning med mera, så kan man inte utgå från att de pengarna stannar här. Det man kan utgå ifrån är att det blir nya och invecklade diskussioner om hur mycket Åland skall betala för den service staten står för. Och att det inte blir lätt att komma överens.

Sundbacks förslag är inte nytt, kanske är det därför kollegerna i Ålandskommittén inte har lyssnat. Redan för flera år sedan jämförde hon Åland med en hemmafru, som inte har egna pengar utan får hushålla med det hon får av mannen. Det tolkades då som att hon flaggade för egen beskattning.

Men inte har Sundback heller tagit till sig flertalets linje. Hon ville åtminstone tidigare ha rikets system, men med möjlighet att höja och sänka olika skattesatser efter behov medan majoriteten vill ta över inkomstbeskattningen.

Problemet – om det är ett problem – är att man inte kan enas om någon modell och då ligger möjligheten att ta över delar av beskattningen rätt långt i framtiden. Men kan vi kräva att våra politiker skall visa upp en enad front om de inte tycker lika? Var hamnar vi då? Så istället för att lägga ner all energi på något som inte är aktuellt ännu på ett tag kanske man skulle diskutera vad hemmafrun Åland skall göra med de extra miljoner som hon enligt Roger Jansson (MSÅ) får genom den så kallade skattekorrigeringen. Det känns mer givande.